How Does Past Grazing and Surrounding Landscape Affect the Restoration Sucess of Deciduous Forests?

The Swedish deciduous forest has been actively replaced by coniferous forest during the last two hundred years. In Färna Ekopark, Västmanland, this trend is being reversed by restorations of deciduous forests through the removal of coniferous trees in mixed forests. This field study investigates how successful these restorations have been for plant diversity and how they were affected by past grazing and the proportion of similar mixed and deciduous forest habitats in thesurrounding landscape. Plant species richness was investigated in 370 1m2-plots distributed over 37 sample areas and the surrounding landscape analyzed in a GIS. Results show that a few years after restoration there was higher plant species richness and lower homogenization, at the site scale, compared to the controls. When the restored sites were divided into two subgroups dependant on age, the 5-6 year old restoration displayed higher plot richness than the 2-4 year old restorations, but were also more homogeneous. Past grazing showed a generally positive effect on plant diversity, and these areas also responded with a larger increase of plant species richness and less homogenous plant populations after restorations compared to areas that had not been formerly grazed. The proportion of similar deciduous and mixed forest habitats (more than 40 % deciduous trees) inthe surrounding landscape showed no effect on the plant diversity of deciduous forests in general, though it did display a weak influence over the plot richness of restored deciduous forests without a history of grazing. When restoring deciduous forests to increase plant diversity it would therefore appear wise to focuson the formerly grazed deciduous forests. To take advantage of the beneficial effects to plot richness restored deciduous forests should have a high degree of deciduous and mixed forests within one kilometer.Den svenska lövskogen har aktivt ersatts med barrskog under de senaste tvåhundra åren. I Färna Ekopark, Västmanland, försöker man vända denna trend genom att ta bort barrträd i blandskog ochpå så sätt restaurera lövskog. Denna fältstudie undersöker om restaureringarna har gett ökad växtdiversitet och hur restaureringarna har påverkats av tidigare bete samt andelen av liknande bland- och lövskogshabitat i det omgivande landskapet. Växtartantalet undersöktes med 370 1m2-rutor utspridda över 37 områden och det omgivande landskapet analyserades i ett GIS. Resultaten visar att några år efter restaurering hade områdena högre växtdiversitet och artsammansättningen var mindre likformig i jämförelse med kontrollerna. När de restaurerade områdena delades upp i två grupper, i avseende på ålder, uppvisade de 5-6 år gamla restaureringarna högre växtdiversitet i rutorna än de 2-4 år gamla restaureringarna, men artsammansättningen var även mer likformig. Tidigare bete visade en generellt positiv inverkar på växtdiversiteten och dessa områden fick en ännu större uppgång i artrikedom och ännu lägre likformighet i artsammansättningarna efter restaureringarna än de områden som inte hade betats tidigare. Andelen av liknande bland- och lövskogshabitat (mer än 40 % lövträd) i det omgivande landskapet uppvisade ingen effekt på växtdiversiteten hos lövskog generellt, men det fanns en svag påverkan på växtdiversiteten på rutnivå hos restaurerade lövskogar utan tidigare bete. När man restaurerar lövskog för att öka växtdiversiteten verkar det därför bra att fokusera på tidigare betade lövskogar. Om man vill ta tillvara på den positiva påverkan på växtpopulationerna som omgivande landskap kan ha bör restaurerade lövskogar ha en stor andel bland- och lövskog en kilometer runt omkring sig