Framställning och genomslag : En kritisk diskursanalys för att problematisera programmets uppbyggnad

Denna uppsats behandlar SVT:s Uppdrag granskning. Vi var intresserade av att titta närmare på detta program eftersom det har en särställning i Sverige som ett av de mest sedda samhällsprogrammen. Vi frågade oss vilken agendasättande roll Uppdrag granskning har i vårt samhälle och hur deras reportage utformas för att få genomslag och nå ut till publiken. Utnyttjar Uppdrag granskning sin särställning på bästa sätt för att informera och upplysa? Våra teorier har alltså mycket att göra med mediers agendasättande funktion. Vi har även tittat på angränsande teorier om ”moral panics”, och lutar oss samtidigt till viss del mot utvalda delar av nyhetsvärderingsteori. Vi har genomfört en kritisk diskursanalys (CDA) av två reportage av Uppdrag granskning. Det ena har fått stort genomslag i svensk tryckt press, medan det andra knappt har omnämnts. Vi ville studera hur redaktionen har arbetat för att utforma reportagen och påverka deras genomslag. Därför har vi tittat på bland annat användningen av dramaturgi och diskurs, samt hur avsnitten gestaltas för att tala till tittarna. För att komplettera vår undersökning har vi även tittat på vilket genomslag reportagen har fått i form av uppmärksamhet i svensk tryckt press. Vi har sedan sökt en förklaring av detta genomslag med hjälp av våra fynd från diskursanalysen samt parametrarna för nyhetsvärdering. När vi började vår analys upptäckte vi snabbt vissa skillnader mellan reportagen. Den tydligaste var att det reportage som fick störst genomslag också berörde ett ämne som var aktuellt och som är lätt att ta ställning till. Det förekom också tydliga symboler och metaforer som lätt kunde användas av andra medier för att skapa rubriker. Vi lade märke till att personer identifierades på olika sätt till följd av bland annat när och hur länge de förekom i reportaget samt hur reportrarna förhöll sig till dem. De ställde ledande frågor som resulterade i att vissa personer identifierades på ett sätt som tydligt passade in i en dramaturgisk modell: de goda och de onda. För att få genomslag i medierna framstår det som viktigt att en syndabock pekas ut, och gärna att denna är en enskild person, samt att reportaget innehåller tydliga symboler och metaforer och att konsumenten känner igen ämnet