Rivningsarbetarna och facket : Faktorer som påverkar fackligt medlemskap, engagemang och arbetares position

Denna uppsats behandlar rivningsarbetarna och deras inställning till sitt LO-förbund. Det övergripande frågeställningen är varför facket och det fackliga engagemanget är så svagt bland rivningsarbetarna trots att de tillhör byggnadssektorn, en bransch som historiskt kännetecknats av starka fackliga organisationer. Det empiriska materialet utgörs av en fallstudie fokuserad på ett medelstort rivningsföretag verksamt i Stockholmsregionen, inklusive intervjuer mad anställda och representanter för ägare och fackförbund. Vidare görs en beskrivning av rivningsbranschen baserad på befintligt material och egna erfarenheter. Uppsatsen utgår teoretiskt från Korpis maktresursansats, vilken problematiseras och kontrasteras med nyare forskning om arbetslivets förändringar under en alltmera globaliserad kapitalism och de konsekvenser det får för det fackliga arbetet. Resultaten visar att orsaken till att vissa rivningsarbetare väljer att stå utanför sin fackliga organisation medan andra förblir medlemmar och engagerar sig fackligt är komplex. Å ena sidan finns en spridd uppfattning om att kollektivt agerande och fackligt arbete är principiellt positivt. Å andra sidan finns en allmän misstro mot faktiska möjligheter för facket att ha inflytande och en ovilja att personligen engagera sig. Även om rivningsarbetare ingår i ett starkt förbund utgör de vidare en marginaliserad grupp inom organisationen med små möjligheter att stå emot krav från andra grupper. Till det kommer ökade kostnader för medlemskap som inte anses motsvara nyttan av fackanslutning. De flesta rivningsarbetare finns dessutom i småföretag där avståndet till ledning är kort och individuella snarare än kollektiva lösningar ses som en mer framkomlig väg. Situationen för rivningsarbetare är därmed nära kopplad till en mera övergripande försvagning av de fackliga organisationernas förmåga att tillvarata sina medlemmars intressen. Den fulla sysselsättningen har undergrävts och arbetslösheten bitit sig fast på en hög nivå, särskilt för svaga grupper som konkurrerar med oorganiserade och fattiga migranter. Det fackliga värn LO identifierat som ett viktigt element i den kollektiva motmakt de fackliga organisationerna kan erbjuda sina medlemmar har försvagats. För den enskilde arbetaren blir facket därför inte längre något självklart alternativ att stödja med sitt medlemskap och eventuellt engagera sig i som förtroendevald