Vilka stadsdelar gentrifieras och varför? : En studie av villkor för gentrifiering i Stockholms stad

Den starka urbaniseringstrenden och förtätningen av storstäderna, inte minst Stockholm, har gjort begreppet gentrifiering till ett allt viktigare begrepp. Flera stadsdelar genomgår kraftiga förändringar med flera sociala effekter och förändrade boendemiljöer som följd som kan beskrivas som just gentrifiering. Tidigare studier har studerat fenomenets orsaker som antingen en följd av en ny och växande medelklass (konsumtionsteorier) eller som effekten av vinstmaximerande marknadsaktörer (produktionsteorier). Konsumtionsteoretikerna ser gentrifiering som geografisk dimension av en utveckling mot en ekonomi som i högre utsträckning vilar på service- och tjänsteyrken. När allt fler arbetar inom dessa medelklassyrken uppstår behovet av nya medelklassområden och som en effekt av detta gentrifieras nya områden. Produktionsteoretikerna betonar istället marknadens aktörers incitament att investera i områden där vinsterna är höga. Dessa incitament tar sig i uttryck i olika former av gap mellan ett områdes potentiella lönsamhet och den faktiska lönsamheten. I den här uppsatsen studeras gentrifieringens orsaker i Stockholm mellan åren 2005 och 2014 i termer av gynnsamma villkor för gentrifiering med hänsyn till båda perspektiven. I uppsatsen formuleras flera hypoteser om gynnsamma villkor för gentrifiering med utgångspunkt i de mest tongivande teorierna inom litteraturen. Resultaten visar att sannolikheten för gentrifiering är högst i Stockholms närförorter där inkomsterna är låga men utbildningsnivåerna något högre relativt inkomsterna och med en låg andel 1:or. En av uppsatsens viktigaste slutsatser är att höga utbildningsnivåer föregår höga inkomstnivåer i gentrifieringsprocessen vilket innebär att gapteoriernas relevans måste omarbetas eftersom gentrifiering tycks inledas i kraft av konsumenternas flyttmönster