Stockholm in a Pedestrian Perspective : A Study of Urban Navigability and Orientation

Denna studie utforskar fotgängares möjligheter att orientera sig och ta sig fram i stadsmiljöer. Orienterbarhet kan förväntas få en allt större betydelse i samband med att gångtrafiken får en viktigare roll i städers transportsystem. Samtidigt vistas allt fler människor i omgivningar de är sämre förtrogna med, till följd av den ökade mobiliteten som globaliseringen har medfört. Uppgiften för denna studie är därför att utforska orienterbarhetens betydelse för staden och dess invånare, att kartlägga orienteringssituationen i Stockholm och att undersöka hur den kan förbättras. Studien inleds med en genomgång av teorier och resonemang gällande orienterbarhet, vil- ken fungerar som en teoretisk bakgrund till de efterföljande delarna. Orienterbarhet definieras här som en egenskap som beskriver svårighetsgraden att bestämma sin position och planera sin rörelse i en stadsmiljö. Hur själva orienteringen går till beskrivs som en process där hjärnan strukturerar sinnesintrycken i en kognitiv representation av verkligheten; en mental karta eller bild. Om denna process underlättas av god orienterbarhet kan staden gynnas inom fyra identifierade huvudområden; stadens gångvänlighet, individens välbefinnande, tillgänglighet till stadens funktioner samt besökarvänlighet. Förbättrad orienterbarhet kan inom dessa områden väntas ge ekonomiska, sociala och ekologiska vinster. Stockholms orienteringssituation kartläggs sedan med ett brett tillvägagångssätt. Orienterbarhetens betydelse i planeringen undersöks, liksom viktiga aktörers arbetssätt och synsätt. Grundförutsättningarna för orientering bedöms med hjälp av rumsliga analyser, och en undersökning av hur fotgängare upplever stadens orienterbarhet görs. Av undersökningarna framgår det att grundförutsättningarna för orientering är relativt goda i Stockholm som helhet, men att Cityområdet innehåller ett flertal brister. Det finns med andra ord ett behov av åtgärder för förbättrad orienterbarhet. Det tredje kapitlet presenterar tre informationssystem för fotgängare, hämtade från tre andra europeiska städer av varierande storlek och karaktär. De tre projekten illustrerar hur orienterbarheten kan förbättras med hjälp av orienteringsinformation. Även om grundförutsättningarna för orientering är förhållandevis goda, visar projekten att det kan finnas starka incitament för att stödja fotgängares orientering. Informationssystem för fotgängare krävs när stadsmiljön i sig inte räcker till, men är också av nytta när grundförutsättningarna är tillräckliga. Studien avslutas med en diskussion kring de slutsatser som gjorts, och vilken innebörd de kan tänkas ha för Stockholm som ”promenadstad”. Det konstateras att de utländska projektens tillvägagångssätt i viss mån även skulle kunna tillämpas i Stockholm. Slutligen ges ett antal rekommendationer av åtgärder som kan förbättra orienteringssituationen. Dessa innefattar utveckling och planering av ett informationssystem för fotgängare, som till en början omfattar Cityområdet.This master thesis explores the conditions under which pedestrians navigate in urban environments. The importance of urban navigability is likely to increase, as walking becomes a more prioritised transport mode. There is also a tendency of more pedestrians moving beyond their accustomed bounds, as a result of the increased mobility of a more globalised world. The task of this thesis is to explore the effects of urban navigability on the city and its inhabitants, as well as to examine the wayfinding situation in Stockholm and possible ways to improve it. The thesis begins with a review of theories and reasonings concerning urban navigability, which forms the theoretical framework for the following parts. Urban navigability is defined as a property determining the ease, at which orientation and movement is possible in an urban environment. The pedestrian capability of reading the environment is described as a process where sensory impressions form a cognitive representation; a mental map or image. If this process is facilitated by the urban navigability, gains can be made in four main fields; urban walkability, individual wellbeing, accessibility and visitor friendliness. This is expected to bring economical, social and environmental benefits. The wayfinding situation is subsequently examined with a wide approach. The presence of wayfinding issues is examined in planning documents and among organisations engaged with city development. The physical conditions for pedestrian wayfinding are assessed with different methods of spatial analysis. In addition, a pedestrian survey is carried out to examine how people in general experience wayfinding in Stockholm. The studies reveal that the physical conditions for wayfinding are fairly good in Stockholm as a whole, while some weaknesses still can be found in the ‘City’ district. This implies a need of improvement; at least in the innermost part of the city. The third chapter presents three pedestrian wayfinding systems, selected from three other european cities. The three projects show how urban navigability can be improved by means of spatial information. Even in cases where physical conditions for wayfinding are acceptable, there may be strong incentives to facilitate pedestrian wayfinding. Wayfinding systems are needed when the environment lacks legibility in itself, but they are also profitable in cases where the physical conditions are ‘sufficient’. The thesis ends with a discussion about the findings and their possible meanings for Stockholm as a walkable city. It is suggested that some of the previously presented approaches are applicable in Stockholm as well. Finally some recommendations are given regarding improvements of the current wayfinding situation. These include the development of a pedestrian wayfinding system, which initially would cover the ‘City’ district of Stockholm