Curious openings

Det mänskliga beteendet är en av de viktigaste komponenterna i utformandet av arkitektur. Vi gestaltar byggnader och platser på ett visst sätt för att frammana en känsla av trygghet och lugn och på ett annat sätt för att skapa spänning och dramatik Lockelsen är kanske vår starkaste mänskliga drift. Den där osynliga kraften som träder in och gör att vi måste titta genom springan i den fördragna gardinen för att stilla vår nyfikenhet. I jakten på en upptäckt. Springan i gardinen, hålet i planket och presenternas omslagspapper gör alla att det som finns där innanför blir så mycket mer intressant och lockande. Jag ställer mig frågan om det samma kan tillämpas på en hel byggnad? Blir en byggnad mer spännande och intressant, mer öppen och extrovert, genom att vi klär den i en yttre "kappa" i vilken vi lämnar små nyfikna öppningar, små lockelser, som skvallrar om byggnaden och verksamheten innanför? I detta fall ett nytt konstmuseum i Uppsla.Human behaviour is mayby the most important component in the development of architecture. Buildings are designed in a specific manner to exite and in a different way to instill calm. Curiuosness is a powerful human drive. The useen power that forces us to peek through the curtain. The curtain or the hole in the wall makes whatever is hidden behind so much more exiting. I wonder if this strategy can be applied on a whole building? Can a building be made more exiting and ironically more accessible by covering it with an external "blanket" in which we create small curious opening through which we can see small pieces of the building and activities inside? In this case a new museum building in Uppsala.