Energiprestandaskillnad mellan hyresrätter och bostadsrätter : En fallstudie av fastigheter i Stockholmsområdet

Under de senaste åren har den svenska staten under press av EU ställt mer och mer strikta krav för energieffektivisering vid nybyggnation av flerbostadshus för att minska bostadssektorns klimatpåverkan. Incitamenten för att bygga mer energieffektiva flerbostadshus skiljer sig dock mellan olika aktörer på den svenska marknaden. Genom att kvalitativt undersöka och jämföra den teoretiska energiprestandan mot den uppmätta energiprestandan för några olika fastigheter upprättade av olika aktörer, ämnar detta arbete undersöka om denna skillnad i incitament även leder till skillnader i uppmätt energiprestanda för fastigheter beroende på upplåtelseform och affärsmodell. Upplåtelseformen, affärsmodellen för uppförandet och Principal/Agent-problemet – dels i byggprocessen, dels efter färdigställd byggnad – är tre tänkbara parametrar som kan tänkas ha betydelse för hur energieffektivt ett flerbostadshus blir när det tas i drift, eftersom olika incitament för att bygga energieffektivt förekommer beroende på kombinationen av dessa parametrar. Undersökningen har genomförts med hjälp av två empiriska delar - dels genom en intervjustudie, dels genom att utföra en fallstudie för tre fastigheter i Stockholms kommun. I resultaten har studien återkopplat till de tre parametrarna som studerats i litteraturstudien. Resultaten belyser vilka ekonomiska incitament som finns för att bygga energieffektivt beroende på vilken affärsmodell som tillämpas, samt att det förekommer en systematisk skillnad mellan den teoretiska och uppmätta energiprestandan för flerbostadshus i Sverige. Resultaten visar dessutom att det förekommer stora skillnader i energiprestanda för flerbostadshus, men skillnaden har inte entydigt kunnat kopplas till upplåtelseformen och/eller affärsmodellen som tillämpats vid uppförandet av fastigheterna.Over the past few years, the energy efficiency requirements in the process of building multi-family dwellings have become more strict, both on a national level and on European union level, in order to limit the climate impact of the housing sector. Depending on the market actor, the incentives to follow these regulations differ. Through a qualitative analysis of the theoretical energy performance compared to the actual energy performance for a few properties built by different market players, this report aims to investigate if these incentives also have an impact on the measured energy performance for buildings depending on housing tenure and business model applied. The housing tenure, the market player’s business model, and the presence of the Principal/Agent-problem – both in the construction process and after establishment of the building – are three possible parameters which might have an impact on how energy efficient a multi-family dwelling becomes in use, since the incentives to aim for energy efficiency might differ depending on these parameters. The study has been carried out empirically through an interview study and a study of three multi-family dwellings in Stockholm, in which feedback to the three parameters mentioned above has been given. The results mainly consist of presenting the financial incentives that exist for building energy efficient buildings depending on the business model applied, but also the fact that systematical differences between the theoretical energy performance and the measured energy performance exist for multi-family dwellings in Sweden. The results also show that there exist big variations in the energy performance for multi-family dwellings, but the variations cannot be unequivocally linked with the housing tenure and/or the business model applied during the construction process