Peer cultures in the preschool. : An observational study about toddler’s play in everyday preschool life

The purpose with this study was to find out about the preschool toddler’s peer-cultures. I also wanted to understand how these peer-cultures were shown. My questions are as following: What is it that the children interpretive and reproduce in their play? How do children gain access to play? How do children exclude each other? What position of status can be seen in children´s play? I used observations as the method to find the answer to these questions. These observations where implemented during five occasions at two different preschools. Through these observations I have been able to see that peer cultures do exist among these children and that children uses different strategies to get access to play and to exclude one another. The children exclude others by simply telling: no you cannot play with us. To get access to the play, children used to circle the interaction and then use a nonverbal entry. Teachers must be aware of the fact that children with higher status wants to decide over the others, which been clear to me during this study. With this knowledge teachers will be able to prevent children from exclusion at all time.Mitt examensarbete handlar om kamratkulturer på småbarnsavdelningen, alltså barnen i åldern 1-3 år. Jag ville se hur kamratkulturer visade sig bland dessa barn. Mina frågeställningar var: Vad är det barnen tolkar och reproducerar i sin lek? Hur gör barn för att få tillträde till lek? Vilka olika uteslutningsmetoder använder barn? Vilka statuspositioner syns i leken? För att ta reda på detta använde jag mig av observation som metod. Dessa observationer genomfördes vid 5 tillfällen på två olika förskolor. Genom dessa observationer har jag sett att kamratkulturer förekommer bland de yngsta barnen. Jag har kunnat se att barnen använder sig av olika strategier till tillträde samt olika metoder till uteslutning. Barnen utesluter genom att antingen säga: ”nej du får inte vara med” eller att putta bort barnet som utesluts. Det fanns även strategier för tillträde, där det var vanligast att barnen gjorde en icke-verbal entré i samband med att de omringade lekutrymmet. Det har även blivit tydlig för mig att det barn som har högre status i gruppen bestämmer och det gäller då för pedagogerna att vara medvetna om detta. Genom detta kan vi hjälpa barn att inte alltid bli uteslutna