Att våga vara rösten åt de röstlösa : En kvalitativ studie om hur förskolepersonal kan upptäcka och agera när barn misstänks fara illa

Syftet med studien var att nå ökad kunskap för hur förskolepersonal kan upptäcka att barn far illa och hur de i samarbete med socialtjänsten kan agera vid sådan misstanke. Studiens två första frågeställningar undersökte vilka signaler förskolepedagoger uppmärksamade och hur de hanterade situationer där barn misstänktes fara illa. De andra två frågeställningarna innefattade vilka skyldigheter och det samarbete förskolepersonal och socialtjänst hade gentemot varandra och barn som misstänktes fara illa. I studien genomfördes sju kvalitativa intervjuer med tre olika yrkesgrupper; förskolepedagoger, förskolechefer och socialsekreterare. Resultaten i studien visade att barn kan uppvisa en mängd olika tecken på att de far illa, där plötsliga beteendeförändringar var det vanligaste tecknet som väckte misstanke. Vid oro för ett barn ändrade inte förskolepersonalen sitt förhållningssätt till barnet, däremot fanns det en risk att inställningen till föräldrarna förändrades. Det framkom även att förskolepersonalen ansåg att de har fullständig anmälningsskyldighet, men deras erfarenheter kring anmälningsskyldigheten och samarbetet med socialtjänsten varierade