V2 eller V3? : Om preverbal placering av adverbial i svenskan

En rad adverbial kan i svenska placeras före det finita verbet i huvudsatser, vilket rent linjärt ger upphov till en ledföljd där det finita verbet förskjuts till tredje position i satsen (t.ex. hon bara skojade ; han nästan grät av glädje). Utgångspunkten för de resonemang som förs i denna artikel är att endast adverbial som har status som syntaktiska huvuden och inte som maximala projektioner kan förbindas med finita verb. Men även om syntaktisk status är avgörande för möjligheten till preverbal placering, kan den knappast vara orsaken eftersom adjungering inte är någon obligatorisk syntaktisk operation. Mot denna bakgrund lanseras hypotesen att preverbal placering av adverbial är strikt begränsad av det adverbiella uttryckets semantik:endast adverbial som uttrycker en motsättning mellan vad som hävdas och vad som presupponeras kan förbindas med det finita verbet.Svensk negationssynta