Från stigma till erfarenhet : En intervjustudie av behandlare inom tolvstegsbehandling

Syftet med den här studien har varit att titta på hur behandlare som arbetar inom missbruksvård hanterar sin egen upplevda och faktiska erfarenhet från substansmissbruk. Jag har använt mig av hermeneutisk metodansats för att försöka beskriva och fånga den upplevelse som de 5 intervjuade personerna upplevde. Personerna i studien har noga valts ut och intervjuats utifrån att de arbetar med tolvstegsbehandling. Tolvstegsbehandling är en av de vanligaste metoderna när det kommer till behandling av substansmissbruk idag och används flitigt i Sverige men också runt om i världen. I USA är det erkänd sedan många år tillbaka och i Sverige har den de senaste 20 åren tagit allt mer mark. Den här studien syftar till att försöka förstå hur behandlare inom tolvstegsmetoden/Minnesotamodellen använder sig av sin egen bakgrund i sitt professionella arbete. I studien kom det fram att den främst används för att skapa allians mellan behandlare och klient. Men också för att skapa en trygg relation där identifikation är viktigt för att kunna ge vidare dem verktyg som behandlaren själv har fått genom egenupplevda erfarenheter. The purpose of this study has been to look at how therapist who work with drug addiction manage their own experiences and actual experience of substance abuse. I have used hermeneutic methodology to try to describe and capture the experience experienced by the 5 interviewed people. The subjects in this study have been carefully selected and interviewed on the basis that they work with twelve-step treatment. Twelve-step treatment is one of the most common methods when it comes to drug abuse treatment today and is used extensively in Sweden, but also around the world. In the United States, it has been recognized for many years and in Sweden it has taken more and more marks over the past 20 years. This study aims at trying to understand how interpreters in the Twelve-Step Method / Minnesota Model use their own background in their professional work. The study found that it is primarily used to create alliance between the therapist and the client. But also to create a safe relationship where identification is important in order to provide further tools that the therapist himself has gained through self-perceived experiences