Samisk släktforskning som motstånd och verktyg : mot etnisk rensning och för att återta vårt minne, vår historia och kultur

Den här artikeln behandlar svenska statens bestämmelser gentemot det samiska folket beträffande antal, arv och beslutsfattande. Ett exempel är att någon folkräkning av samerna aldrig har gjorts. Det officiella antalet samer är baserat på renlängder över renägare för tiden 1965-1971. Detta innebär alltså att de samer som inte arbetar inom rennäringen har blivit utdefinierade från officiell statistik. De räknas inte som samer. Det aktuella mycket högre antalet är dolt i statliga bestämmelser och kategoriseringar. Det härrör sig från en sekellång rasistisk politik, som syftar till att osynliggöra och minska antalet samer och därmed ge ett underlag för att kunna radera den samiska kulturen. I artikeln beskriver författaren hur samisk släktforskning bedrivs och att resultaten publiceras fyra gånger per år i Medlemsnytt, Silbonah Sámesijddas medlemstidning, som en motreaktion i praktiken mot det koloniala osynliggörandet av samerna. Det är ett återtagande av den samiska historien och minne, som författaren genom sin bakgrund har erfarenhet av och kunskap om, och visar hur historien är länkad till släktforskningen och det samiska arvet. Avslutningsvis reflekteras över framtiden i den samiska släktforskningen. Arbete med denna artikel har delvis finansierats via forskningsprojektet "Älvar, motstånd, resiliens: Hållbara framtider i Sápmi", lett av Fil.Dr May-Britt Öhman och finansierat av Formas, 2012-2015. This article accounts for the history of Swedish state regulations against the Sami people in terms of numbers, heritage and decision-making. For instance, currently it is not the Sami People as People that are considered to be Sami. The current official number of Sami often referred to in official documents are based on Sami working in the profession of reindeer herding. The actual number of Sami persons is hidden by State-based regulations and categorizations. This is due to a century long racist policy called “Lap should be Lap” aiming at reducing the official number of Sami individuals, and thereby erasing the Sami cultures. The article discusses the work by Sami genealogist to counter this categorization. By doing the genealogy work and publishing it four times per year to the members of the Sami association Silbonah Sámesijdda, the genealogy work becomes both an act of resistance as well as an act of reclaiming Sami history and memory. The author also shares memories of her own family history, and how this is linked with her work to do genealogy and reclaim heritage of the Sami in general. Lastly, some reflections regarding the future of Sami genealogy are presented. The work with this article has partly been financed through the research project "Rivers, Resistance, Resilience: Sustainable Futures in Sápmi" led by Dr. May-Britt Öhman, and financed by Formas, 2012-2015.Älvar, Motstånd, Resiliens: Hållbara framtider i Sápmi och i andra urfolks territori