Kan en Phillipskurva med förankrade inflationsförväntningar och korttidsarbetslöshet förklara inflationen i Sverige?

Under senare år har såväl forskare som centralbanker observerat att sambandet mellan inflation och arbetslöshet förfaller försvagat. Två uppmärksammade förklaringar till det försvagade sambandet är att inflationsförväntningar blivit förankrade vid centralbankers inflationsmål samt att korttidsarbetslöshet har en större betydelse för lönebildning än total arbetslöshet. Ball och Mazumder (2014) kombinerar dessa förklaringar och finner att en Phillipskurva med förankrade inflationsförväntningar och korttidsarbetslöshet bättre förklarar inflationen i amerikansk ekonomi än en traditionell Phillipskurva mellan 2000K1-2014K3. På basis av data för viktad medianinflation från Riksbanken och arbetslöshet från Statistiska centralbyrån visar denna studie att Ball och Mazumders (2014) resultat inte kan replikeras på svensk ekonomi. Resultatet indikerar att inflationsförväntningarna i Sverige inte är helt förankrade samtidigt som gruppen korttidsarbetslösa endast har en marginellt större betydelse än total arbetslöshet för inflationen. Detta kan tänkas bero på att förtroendet för Riksbankens inflationsmål minskat och på att arbetsmarknadspolitiska åtgärder gör att även gruppen långtidsarbetslösa har betydelse för lönebildningen i Sverige