En skola för alla? : Skolans och socialtjänstens hjälp till hemmasittare sett ur ett föräldraperspektiv

The aim of this study was to examine how parents of children who refuse school experience the treatment they received from the school and from social services in regards to their situation, and what they believe that social services can improve in their work with these families. The study was conducted by qualitative phone interviews with six mothers of children with school refusal behavior. The main results show that the mothers were displeased with the help and treatment the school provided, but overall pleased with the help from social services although they also described room for improvements. The respondents also expressed that they had to struggle to receive help and had to make a lot of efforts themselves. Several suggestions for improvements for social services were mentioned, especially that more knowledge about school refusal and neuropsychiatric disabilities is needed in social services, and that collaboration between schools and social services should be improved.Syftet med studien var att undersöka hur föräldrar med s.k. hemmasittande barn, det vill säga som varit frånvarande från skolan utan synbar orsak i minst tre veckor, upplever skolans och socialtjänstens agerande gentemot dem samt vad de anser att socialtjänsten eventuellt kan förbättra i arbetet med dessa familjer. Telefonintervjuer med sex mödrar till hemmasittare genomfördes. Resultaten visade på ett missnöje med skolans bemötande och hjälp medan man överlag var nöjda med socialtjänstens bemötande och hjälp även om de ansåg att det fanns utrymme för förbättringar. Ett annat starkt tema var att man ofta upplevde att deras barn inte togs på allvar utan föräldrarna fick kämpa för att få hjälp och lägga ner mycket arbete själva. Flera förbättringar för socialtjänstens arbete föreslogs, främst nämndes att mer kunskap om hemmasittare och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar behövs samt att deras samverkan med skolan behöver förbättras