Livsfrågor i religionskunskapsundervisningen : En litteraturstudie om arbetet med livsfrågor inom religionskunskap

I kursplanen i ämnet religionskunskap tas livsfrågor upp som ett av fyra områden i det centrala innehåll eleverna i årskurs 4–6 som ska aktualiseras i undervisningen. Det innebär indirekt att en fjärdedel av undervisningen ska ägnas åt att behandla och utforska dessa livsfrågor. Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare beskriver livsfrågor i ämnet religionskunskap, vilka undervisningsstrategier de använder, vilka utmaningar som kan uppstå och hur eleverna ser på den livsfrågeundervisning de får. Den metod som vi använt oss av för att finna svaren på dessa frågor är en kvalitativ litteraturstudie. Den litteratur vi använt oss av är skriven av svenska forskare som är kända inom livsfråge- och religionsdidaktiskforskning. Resultatet av denna studie visar att det finns få studier som behandlar lärares perspektiv på livsfrågeundervisningen medan antalet studier som behandlar elevernas perspektiv inom detta område är mer beforskat. Detta innebär att vi inte bara analyserat forskning kring undervisningsstrategier i livsfrågeundervisningen utan även inkluderat den forskning som behandlar strategier i religionskunskapsundervisning mer generellt. Det framkom i analysen att de strategier lärarna beskrivs använda mest är olika typer av berättande, samtal och diskussioner i undervisningen. Det gäller både livsfråge-undervisningen och den övriga religionskunskapsundervisningen. Här framkommer även att mötet mellan lärare och elev beskrivs som den viktigaste framgångsfaktorn i klassrummet. De problem som uppkommer i livsfrågeundervisningen är kopplade till att livsfrågor kan tolkas på många olika sätt beroende på vem som behandlar frågan. Ett annat problem är att livsfrågor inte behandlas i tillräckligt stor utsträckning på lärarutbildningen, vilket gör att lärarna känner sig osäkra att undervisa i ämnet. Det framkommer även att lärare och elevers bild av hur undervisningen kring livsfrågor kan se ut skiljer sig. Lärarna tenderar att utgå mer från ett religionsperspektiv och eleverna önskar en mer livsfrågeorienterad undervisning där livsfrågor om meningen med livet, kärlek, frågor om framtiden och döden framträder