Blick Teleportation i Virtual Reality

This paper reports preliminary investigations into gaze teleportation, a locomotion interaction inside virtual reality in which the user can push a button and teleport to the point at which they are looking. The results could help future application creators design intuitive locomotion interfaces to allow users to more easily scale virtual worlds larger than their play space. In a study consisting of 12 participants, gaze teleportation was compared to the conventional hand-tracked controller. Participants played a portion of Valve’s The Lab with an HTC Vive and a Tobii Eyetracker; half of the participants completed the set tasks with gaze teleportation, and the other half used hand-tracking. Using Likert questions, they then rated their experiences in terms of enjoyment, frustration, effort, distance, occlusion, immersion, and motion sickness. After answering the questions, the participants got to try both methods and were interviewed on their preferences and opinions. Our results suggest that gaze teleportation is an enjoyable, fast, intuitive, and natural locomotion method that performs similarly to hand-tracked teleportation but is preferred by users when they are given a choice. We conclude that gaze teleportation is a good fit for applications in which users are expected to locomote in their direction of focus without too many distractions.I det här dokumentet rapporteras preliminära resultat av blickteleportation, en rörelseinteraktion för virtuella verkligheter där användaren kan trycka på en knapp och teleportera till den punkt som de tittar på. Resultaten kan hjälpa framtida applikationsskapare att designa intuitiva rörelsegränssnitt så att användarna lättare kan röra sig i virtuella världar som är större än deras spelrum. I en studie med 12 deltagare jämfördes blick med teleportation med den konventionella handkontroll metoden. Deltagarna spelade en del av Valve’s The Lab med en HTC Vive och en Tobii Eyetracker; Hälften av deltagarna slutförde de uppsatta uppgifterna med blickteleportation, och den andra hälften använde handmetoden. Med Likert-frågor bedömde de sedan sina erfarenheter när det gällde njutning, frustration, ansträngning, avstånd, ocklusion och rörelsesjuka. Efter att ha besvarat frågorna fick deltagarna prova båda metoderna och intervjuades om sina preferenser och åsikter. Våra resultat tyder på att blickteleportation är en trevlig, snabb, intuitiv och naturlig rörelseinteraktion som presterar likt handmetoden, men föredras av användarna när de får välja. Vi drar slutsatsen att blickteleportation passar bra för applikationer där användarna förväntas förflytta sig i samma riktning som deras fokus