3D-printade dentala polymerer för oralt bruk. Översiktsartikel

Sammanfattning Syfte: 3D-printning är en relativt ny framställningsteknik, nya material lanseras och marknadsförs ständigt. Det finns inte några direkta riktlinjer för vilka ISO-standards som ska följas vid godkännande av de 3D-printade polymera materialen. Därmed är syftet att inventera tillgängliga 3D-printade polymera material för oralt bruk och sammanställa hur de används. Material och metod: En litteraturöversiktsstudie från två databaser gjordes, PubMed och ScienceDirect samt materialsökning i sökmotorn Google. De material som identifierades granskades utifrån angivet användningsområde, tillgänglighet på materialet online, biokompatibilitet, Conformité Européenne-märkning och om dem är Food and Drug Administration-godkända. Resultat: Antalet artiklar i fulltext efter urgallring var totalt 10 stycken från de båda databaserna. Materialen angivna i artiklarna tillsammans med materialsökningen utgjorde ett resultat på 24 stycken 3D-printade polymera material, varav 20 stycken var för oralt bruk. Fabrikanterna och artiklarna skiljer sig gällande hur beprövade materialen är för oralt bruk. Slutsats: De polymera 3D-printade materialen för oralt bruk är fortfarande under utveckling. En gemensam standard för 3D-printade polymerer hade underlättat som vägledning för fabrikanten vid godkännande av deras material och för konsumenter att hitta information om materialen.Abstract Purpose: 3D-printing is a relatively new production technology in dentistry. New materials are constantly introduced on the market where there are no guidelines for which ISO-standards that should be followed when approving the 3D-printed polymer materials for oral use.The purpose with the study is to inventory available polymer materials for oral use and compile how they are market. Materials and method: A literature review was conducted based on two databases, PubMed and ScienceDirect, and a material inventory was conducted in the search engine Google. The materials that was identified were examined based on the specified usage, the availability online, biocompability, Conformité Européenn-marked and if they are Food and Drug administration-approved. Results: The number of articles in full text after the exclusion articles was a total of 10 from the two databases. The materials found in the articles and the material search reached a number of 24 3D-printed polymer materials, but only 20 of them are for oral use. The manufactures and the articles show differences regarding how well tested the materials are for oral use. Conclusion: The 3D-printed polymer materials for oral use are still under development. A common ISO-standard for 3D-printed polymer can make it easier for the manufacturer to get their materials approved. This will also make it easier for the consumers to find information about the materials