Experiment och simulering av materialupplösningsspricka

Sprickväg och sprickgrening studeras under brottmekaniska experiment i polykarbonat. Detta material är spänningsoptiskt och fotoelastiska analyser utförs. Sprickväg och sprickgrening beräknas också med hjälp av en adaptiv finit element-metod. Spricktillväxten är ett resultat av spänningsunderstödd, kemiskt eller biologiskt aktiverad, materialupplösning, som helt bestämmer provkroppens geometri inklusive sprickans form och längd. På så sätt är de processer som leder till sprickpropagering inkluderade i en allmän materialupplösningsprocess. Som en konsekvens av detta behövs varken brottkriterium eller sprickvägshypotes. Den fotoelastiska undersökningen jämförs med de numeriska resultaten. Avsaknaden av brottkriterium gör att sprickpropageringsprocessen saknar längdskala. Därmed följer att sprickans bredd skalar med kvadraten på den pålagda lasten medan spricktillväxthastigheten blir oberoende av pålagd last. Förhållandet gör vidare att sprickan förgrenas och att alla grenar fortsätter att växa utan att förlora fart