Våldet är inte privat

Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett problem som idag mer och mer kommit att betraktas som det samhällsproblem det är. I och med att det kommit att ses som ett samhällsproblem har det också lett till att insatser skapats från samhällets sida. Vi har i detta arbete valt att undersöka vilka insatser som finns mot mäns våld mot kvinnor i nära relationer och vad de syftar till. Speciellt fokus har vi riktat mot de insatser som kriscentrum för våldsutsatta kvinnor har, samt de insatser som kriscentrum för män har. Att vi valt att rikta fokus på just dessa två verksamheter beror på att vi sedan innan haft viss kännedom om kriscentrum för kvinnor. Vår nyfikenhet riktade sig då också, lite beroende på grund av namnlikheten, mot kriscentrum för män, för att se om deras insatser kunde liknas vid de insatser som kriscentrum för kvinnor har. Vårt empiriska material består av fyra halvstrukturerade intervjuer med personal, två från respektive kriscentrum. Vi har valt en kvalitativ intervjumetod för att få en djupare förståelse för verksamheternas insatser och vilket syfte dessa har. För att underbygga vår studie har vi också använt oss av teoretiskt material i form av tidigare forskning, bland annat rörande mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Vi har även lyft fram genusperspektivet för att undersöka om något sådant existerar inom de undersökta verksamheterna. Vår studie visar på att kriscentrum för kvinnor och kriscentrum för män är två verksamheter som skiljer sig i från varandra i form av målgrupp, det vill säga kvinnliga brottsoffer kontra män i kris. Detta avspeglas även i syftet med insatserna och i behandlingen av genusperspektivet inom respektive verksamhet