Partnerskap och medborgardeltagande - En fallstudie om översiktlig planering i Ängelholm

I dagens planering ökar antalet deltagande aktörer och privata byggherrar får allt mer inflytande i planeringsprocesserna. Privata markägare och byggherrar har en mer marknadsorienterad syn på planeringen och är i större utsträckning intresserade av snabb avkastning och effektivt byggande. I praktiken kan detta innebära att mer tid läggs på förhandlingar än medborgardialoger och att det allmänna inflytandet därmed får mindre utrymme. Detta avviker från Boverkets rekommendationer om en deliberativ deltagandeprocess vilket sätter planerare i en svårbedömd sits om hur de ska förhålla sig till partnerskapets krav på effektivitet och kraven på en välförankrad process hos allmänheten. Denna uppsats har som syfte att öka förståelsen för komplexiteten inom planeringsdemokratin genom att belysa och analysera motsättningar mellan partnerskapsplanering och medborgardialog. Uppsatsen är en kvalitativ studie och metodvalet har till stor del byggts på en fallstudie av Ängelholms kommuns översiktliga planering. Analysen förs fram med hjälp av intervjuer med representanter från de aktörer som är delaktiga i planeringsprocessen och teorier inom planering och demokrati. Resultatet visar på att motsättningarna mellan partnerskapsplanering och medborgardeltagande tycks ligga i bristande kommunikation mellan alla parter, vilket i sin tur leder till sämre förståelse för partnerskapets mål samt medborgarnas roll i planeringen. Ett mer deliberativt planeringssätt skulle kunna lösa en stor del av de problem vi identifierat.Lately, the planning process has seen a significant increase of stakeholders and private builders are becoming more influential in the planning processes. Private landowners and property developers have a more market-oriented approach to planning and are more interested in quick returns and efficient construction. In practice, this may potentially lead to more focus on private interest and more time spent on negotiations rather than citizen dialogues, which limits the general public’s influence in the process. This differs from the recommendations of a deliberative participatory process put forward by the Swedish National Board of Housing, Building, and Planning. As a result, planners are put in difficult positions as they must conform to the partnership’s demands for efficiency, while still fulfilling the requirements for a planning process rooted in the public’s interest and based on citizen participation. This thesis aims to increase the understanding of the complexity of planning democracy by highlighting and analyzing the contradictions between partnership planning and citizen participation. The thesis is a qualitative study and the choice of method is largely built on a case study of the municipality of Ängelholm’s comprehensive planning. The analysis is presented through interviews with representatives of the actors involved in the planning, and through application of relevant theories in planning and democracy. The result of the study shows that the contradictions between the partnership planning and citizen participation seem to evolve from the lack of communication between the actors involved, which in turn complicates the understanding of the partnership’s objectives and the role of citizens in the planning process. A more deliberative planning method could solve a big part of the problems identified in this study