Förskoleklass och skolklass - samsyn med förhinder

Syftet med denna uppsats är att utifrån intervjuer, observationer och en textanalys undersöka språkutveckling och samverkan i förskoleklass och årskurs 1 genom följande forskningsfrågor: Hur ser pedagoger och lärare på förskoleklassens verksamhet och uppdrag utifrån barnets språkutveckling? Hur kan en samverkan påverka kontinuiteten i barnets övergång från förskoleklass? Hur är kontinuitet, samsyn och samverkan framskriven i läroplanens mål och riktlinjer? Resultaten av det empiriska materialet visade att pedagogernas och lärarnas syn på förskoleklassens verksamhet och uppdrag utifrån språkutveckling skiljdes åt på flera sätt. Det saknades en samverkan som bl.a. vid övergången hade kunnat ge pedagoger och lärare en bättre insyn i vad som tidigare gjorts/ska göras gällande elevernas språkutveckling. Då hade det kunnat skapas en kontinuitet där man ser till varje barn och dess förutsättningar och tidigare erfarenheter som på så sätt tas tillvara. Att pedagogerna i förskoleklass kan känna sig osäkra på vad de ska uppnå och att lärarna är stressade på grund av Lgr11, är förståeligt då riktlinjerna i kapitel två inte är tydliga nog med vad pedagogernas uppdrag är och där ett större ansvar läggs på läraren. Min slutsats blir därmed att det inte är utan svårigheter och utmaningar som vi skapar en samverkan mellan två verksamheter, där det finns en samsyn på barnet, dess lärande. Detta kan dels bero på olika föreställningar och attityder, men även på brist av tid och styrning uppifrån. Genom detta arbete är min förhoppning att lyfta frågan om samverkan igen, vars möjligheter vi antagligen redan känner till men som vi behöver bli påminda om. Detta för att vi ska kunna komma fram till ett samarbete där lärandemiljön är anpassad till barnets behov och inte dess ålder, en bro av möjligheter, en samsyn utan några förhinder