Multimodalitet i monomodalitetens tjänst. Ett exempel och några teoretiska och didaktiska implikationer

Kress & Van Leeuwen (2001) påpekade för snart tio år sedan att monomodalitetens dominans är under uppluckring. Den tidigare privilegieringen av skriften hade börjat ifrågasättas; teknologiskt av nya medier, och teoretiskt genom ett ökat intresse från forskare för fenomen som internet och multimedia. Men övergången från en skriftkultur till en skärmkultur välkomnas inte av alla. Skolans skrivpedagogik domineras fortfarande i långa stycken av det Elmfeldt & Erixon (2007) kallar ”panlingvicism”, en låsning till verbalspråkliga normer. I detta föredrag kommer jag att analysera ett exempel på en sådan låsning. Exemplet är en annons från en av Läsrörelsens kampanjer och är paradoxalt i det att en kraftfull argumentation för skriftens överlägsenhet gentemot bildmedier artikuleras på ett sätt som för att bli framgångsrikt tvingas ta hjälp av just de modaliteter som kritiseras. Annonsens bruk av olika modaliteter realiserar alltså en mediekritisk diskurs som samtidigt riskerar att underminera sig själv. Detta är inget unikt exempel utan kan ses som en instans av vad man i analogi med Jamesons (1993) begrepp ”det politiska omedvetna” kanske skulle kunna benämna ”det medialt omedvetna” – en symbolisk/semiotisk lösning på en reell social motsättning. Jag kommer avslutningsvis att lyfta fram några av de teoretiska och didaktiska implikationer som analysen aktualiserar. Referenser: Elmfeldt, Johan & Erixon, Per-Olof (2007). Skrift i rörelse. Om genrer och kommunikativ förmåga i skola och medielandskap. Stockholm/Stehag: Symposion. Jameson, Fredric (1993). Det politiska omedvetna. Berättelsen som social symbolhandling. Stockholm/Stehag: Symposion. Kress, Gunther & Van Leeuwen, Theo (2001). Multimodal Discourse. The Modes and Media of Contemporary Communication. London & New York: Arnold