Två är bättre än en - En studie om elever i klassrummet och hur deras samspel inverkar på lärandet

Syftet med denna studie var att undersöka hur elevers lärande influeras av samspel elever emellan i klassrummet. De frågeställningar som har besvarats är följande: Hur skiljer sig lärandet åt beroende på vem eleverna sitter bredvid i klassrummet? Hur tänker pedagogen om lärande, genom samspel elever emellan i klassrummet?. Det empiriska materialet samlades in på en skola, i en tredjeklass. Fem observationstillfällen ägde rum i klassen. Ett intervjutillfälle med klassens pedagog ägde även rum. Under observationstillfällena observerades först eleverna då de arbetade på egen hand och sedan observerades eleverna då de arbetade och samspelade i olika parkonstellationer. Eleverna fick möjlighet att arbeta och samspela ihop med en valfri klasskompis, en klasskompis som de lottades ut att arbete och samspela ihop med. En klasskompis som låg på en annan kunskapsnivå än en själv och till slut fick eleverna arbeta och samspela med en annan klasskompis som låg på ungefär samma kunskapsnivå som än själv. Den teoretiska utgångspunkten för studien var ett sociokulturellt perspektiv och forskare samt teoretiker som har genomsyrat studien är framförallt Lev Vygotskij, Leif Strandberg, Olga Dysthe, Knud Illeris och Björn Nilsson. Många av teoretikerna i studien har förespråkat samspelets vikt för elevers lärande och utveckling. Även resultatet för studien har påvisat samspelets betydande relevans för elever som arbetar tillsammans. Endast en av 27 elever i studien arbetade bättre på egen hand. De andra eleverna arbetade antingen bättre eller lika bra med andra elever i varierande parkonstellationer