HUMOR I OMVÅRDNADEN

Humor är en användbar copingmekanism och en värdefull resurs i omvårdnaden, som tyvärr inte belyses i tillräcklig omfattning, varken i sjuksköterskeutbildningen eller ute på olika vårdinrättningar. Syftet med denna studie är därför att beskriva vilken inverkan humorn har, som copingmekanism, på sjuksköterskor och/eller patienter i olika omvårdnadssituationer. Metoden är en litteraturstudie, som i genomförandet inspirerats av Goodmans modell. Urvalet består av 10 vetenskapliga artiklar, vilka har granskats och analyserats enligt vetenskapliga kriterier. Resultatet är indelat i två teman: Humorns inverkan, som copingmekanism, på sjuksköterskor och Humorns inverkan, som copingmekanism, på patienter. Under dessa teman återfinns kategorier som visar att humor är en betydelsefull copingmekanism för både sjuksköterskor och patienter. Sjuksköterskor kan med hjälp av humor lättare hantera svåra situationer och jobbrelaterad stress, överbrygga konflikter samt skapa förståelse. Humor kan få patienter att glömma bort det smärtsamma och jobbiga för en stund, samt hjälpa dem att acceptera sin diagnos och situation. Att använda humor är, för många patienter, en viktig copingstrategi, för att överleva och orka kämpa vidare med svåra behandlingar och livet i sig. Humorn är också betydelsefull i interaktionen mellan sjuksköterskor och patienter, då den skapar kontakt och ett speciellt band av gemenskap. Slutsatsen är att humor är en värdefull och effektiv copingmekanism som kan/bör användas av både sjuksköterskor och patienter, som copingstrategi, i olika omvårdnadssituationer.Humour is a useful copingmechanism and a valuable resource in nursing care, which unfortunately not is enough lightened up, neither in nursing school nor in different healthcare establishment. The aim of this study is therefore to describe the impact of humour, as a copingmechanism, on registered nurses and/or patients in different situations in nursing care. The method is a study of literature that in that has been inspired by the model of Goodman. The sample consists of 10 scientific articles, which has been examined and analysed in accordance to scientific criteria. The result is divided into two themes: The impact of humour, as a copingmechanism, on registered nurses and The impact of humour, as a copingmechanism, on patients. Under the themes, there are categories that demonstrate that humour is an important copingmechanism to both registered nurses and to patients. Registered nurses can use humour as a help to ease things up in difficult situations and in job related stress, to bridge conflicts and to create understanding. Humour can make patients forget the painful and hard for a while, and help them accept their diagnosis and the situation. The use of humour is, to a lot of patients, an important copingstrategy, to survive and to have strength to carry on with treatments and life if self. Humour is also significant in the interaction between registered nurses and patients, as it creates contact and a special bond of solidarity. The conclusion is that humour is a valuable and effective copingmechanism, which can be/should be used by both registered nurses and patients, as a copingstrategy in different situations in nursing care