Att stimulera och stödja barns utveckling.To stimulate and support children’s language development

Problemområde: Språket har en viktig funktion för barnets helhetsutveckling och är även viktigt för samhället i stort. Dagens samhälle är komplext där det krävs förmåga att samspela och kommunicera med många olika sorters människor i skilda situationer vilket medför att de som inte kan hantera ett språk till fullo riskerar att hamna utanför (Nettelbladt & Salameh, 2007). Med läroplanens (Lpfö 98/2010) skärpta målformulering och stora barngrupper känner vi en oro över att som pedagoger i förskolan hinna med att samtala med samt lyssna till varje barn. Specialpedagogen har fördjupade kunskaper om barns språkutveckling genom sin påbyggnadsutbildning. Hur tillgänglig är specialpedagogen i det vardagliga, språkutvecklande arbetet? Syfte: Vårt syfte med studien är att belysa och undersöka hur specialpedagogiskt arbete gällande förskolebarns språkutveckling kan se ut. Hur resonerar specialpedagoger och förskollärare kring sin roll när det gäller att stimulera och stödja? Teoretisk ram: Våra teoretiska utgångspunkter är både det systemteoretiska synsättet samt det sociokulturella. Öquist (2010) menar att systemteorins fokus finns på sammanhang, olika mönster och hur de kan förändras. Ett systemteoretiskt perspektiv innebär alltså att se helheter och dess sammanhang. Den sociokulturella teorin visar att språkutvecklingen inte kan ses isolerad utan utvecklingen har anknytning till det kulturella, sociala och historiska sammanhanget (Vygotskij, 2001). Metod: Vi har genomfört en kvalitativ undersökning där vi använt oss av fokusgrupp som metod. Två specialpedagoger och tre förskollärare har ingått. Gruppen har blivit intervjuad inom två olika temaområden, språkutvecklande samt språkstödjande arbetssätt i förskolan. Resultat med analys: Vårt resultat visar på ett inkluderande arbetssätt där den främsta framgångsfaktorn enligt fokusgruppen är att arbeta språkutvecklande i vardagens alla situationer och där pedagogens förhållningssätt och bemötande spelar stor roll. Det finns en hög medvetenhet hos både specialpedagoger och förskollärare som intar ett relationellt synsätt där miljön och deras eget agerande står i centrum istället för ett kompensatoriskt synsätt där barnets fel och brister är i fokus. Specialpedagogens roll avseende språkutvecklande och språkstödjande arbete anses betydelsefull i handledning till personal, i samarbetet med föräldrar samt med andra aktörer. Konklusion: Resultatet visar på betydelsen av konkreta, didaktiska tillvägagångssätt där speciellt specialpedagogens roll framträder men även förskollärarens. En reflektion är att vi inte funnit specialpedagogens roll och uppdrag beskrivna i någon större utsträckning i varken styrdokument eller litteratur. Att få ta del av ”uppfattningar nära golvet” har därför varit viktigt för oss, vilket vi anser är vårt kunskapsbidrag. Implementering: Vår lärdom är att det på organisationsnivå är av betydelse att specialpedagogens uppdrag är tydligt där dokumentation och utvärdering av det egna förhållningssättet samt handledning i det språkutvecklande arbetet ges utrymme av förskolechefen. Om denna förutsättning ges kan ett samarbete mellan specialpedagogen och förskolläraren växa fram som kan få betydelse för förskolans verksamhet och dess kvalitet avseende språkutvecklande arbetssätt