Bildningsorienterad undervisning i och om naturvetenskap

Bildning är ett centralt, men komplext, pedagogiskt begrepp som lånades in från tyskans Bildung i slutet på 1700-talet. Det hade en central plats i svensk utbildningspolitisk debatt fram till några år efter andra världskriget, men förde därefter en undanskymd tillvaro fram till mitten på 1980-talet då det började återkomma (Liedman, 2001). I min forskning fokuserar jag på så kallad kritisk-reflexiv bildning (Sjöström, 2013; Sjöström & Talanquer, 2014; Sjöström & Eilks, på granskning). Denna har utvecklats efter andra världskriget av bland andra Wolfgang Klafki (2000) och Gert Biesta (2002; 2012) och i ett skandinaviskt sammanhang av Bernt Gustavsson (1996; 2014) och Peter Kemp (2005). Klafkis tänkande utgår från sådan bildning som fritänkande och ansvarstagande medborgare behöver i ett demokratiskt och hållbart samhälle. Hans ”didaktiska analys” bygger på ett antal frågor som syftar till att tydliggöra den aktuella ämneskunskapens relevans (i vår tid i relation till hållbarhetsfrågor) och hur läraren kan begripliggöra den för eleverna. Under presentationen kommer jag att presentera forskning kring vilka konsekvenser sådana synsätt får för undervisning i och om naturvetenskap, särskilt kemi (Elmose, 2007; Marks & Eilks, 2009; Paulsen, 2006; Sjøberg, 2010; Sjöström, 2013; Sjöström & Eilks, på granskning)