Matematiklärares förtrogenhet med arbetsminne och hur de arbetar med kunskapsutveckling

I detta arbete har jag undersökt om begreppet arbetsminnet har förankrat sig hos matematiklärare samt om och hur de arbetar med minnesträning för kunskapsutveckling hos elever. I den empiriska studien har jag intervjuat sex lärare, från runt om i Sverige, som arbetar med matematik i de lägre årskurserna. Dessa lärare har i sin tur olika examensår och olika utbildning från olika universitet och högskolor. I litteraturgenomgången framgår det att arbetsminnet inte bara är viktigt för elevers matematiska förmåga utan för deras skolframgång som helhet. Arbetsminnets olika komponenter samarbetar således inte bara för att koncentration och uppmärksamhet ska riktas åt rätt håll utan även för att kunskap ska kunna lagras i långtidsminnet. I litteraturgenomgången visar det sig också att det finns metoder som kan användas i undervisningen för att underlätta trycket på arbetsminnet. Några av dessa kan vara rytmik, sång och ramsor. I undersökningens resultat framkommer det att matematiklärare har ett varierat omfång av kunskaper kring begreppet arbetsminne och att de har kommit i kontakt med begreppet på olika sätt. Gemensamt för majoriteten av dem är att de inte kom i kontakt med begreppet genom lärarutbildningen utan för många av dem skedde denna kontakt under tiden de jobbat som verksam lärare. Det har även framkommit att dessa matematiklärare använder någon form av minnesträning för kunskapsutveckling, dessa kan exempelvis vara repetition, musik, rytmik och ramsor samt laborativt material. Som slutsats har det visat sig finnas brister i kunskaper kring arbetsminnets komponenter och vilka minnesträningsmetoder som tränar vilken komponent i arbetsminnet