Språkspel i förskolan : uppfostran vid matbordet

I pedagogers vardagsspråk med barn finns grunden till att barns tankar och språk växer fram. Med utgångspunkt från förskolans mål i Läroplanen (Lpfö-98) och ett antal videoobserverade samtal mellan pedagog och barn studeras och analyseras hur barn uppfostras under måltiden. Mitt teoretiska perspektiv har en språkfilosofisk utgångspunkt med Wittgenstein (1982) och Foucault (1993) som inspiratörer. När barn uppfostras får tal och kroppsspråk mening genom det sätt det används tillsammans med förbud, ritualer, imitation och kommentarer i diskursen. Tio barngrupper i geografiskt åtskilda förskolor i en kommun undersöks. I två grupper innehållande barn mellan 5-6 år analyseras 19 samtal från måltidens inledning till dess avslutning. I åtta grupper med barn mellan i 1-3 år och 3-5 år fokuserar jag på hur pedagogen inleder måltiden. Sammanlagt analyseras 27 samtal. Resultatet visar att pedagogerna inleder måltiden utifrån olika strategier eller uppfostringsmönster. I det ena mönstret finns många samtal och dialoger med meningsbärande tecken och koder för makt, ordning och genus. I det andra mönstret saknas samtal och dialoger och det förekommer få meningsbärande tecken. Analysen av samtalen speglar tre teman; -samtal med tecken för uppfostran, dvs. "var så god" och "be att få", -samtal med tecken för ordning, makt och genus samt -samtal och dialog ur ett barnperspektiv