Pedagogers syn på inåtvända barn i leken

Det här arbetet handlar om vad pedagoger har för syn om inåtvända barn i leken och om de själva har några strategier för hur de kan inkludera inåtvända barn i leken och i samspel med andra barn. Detta undersöktes genom intervjuer med sju pedagoger och två barnskötare som arbetar på tre olika förskolor i Skåne. Resultaten analyserades med hjälp av lekforskaren Birgitta Olofssons, teoretikern Lev Vygotskijs och teorier som säger att ett barns utveckling och lärande sker under leken, i samspel med andra barn. Brobergs et.al teori understryker hur viktig det är för pedagoger att skapa en god anknytning med barnen i förskolan för att de ska känna trygghet. Slutsatsen av studien synliggör att en av orsakerna till varför ett inåtvänt barn kan ha svårt med att samspela och leka med andra barn är för att de inte lärt sig lekkoden. Det beror även på barnets tidigare erfarenheter där det upplevt något skrämmande i den gemensamma leken och är rädd att det komma hända igen. I studien synliggörs det även att leken har en stor betydelse för barns utveckling och lärande och alla barn leker i förskolan men att några barn väljer att leka för sig själva. I studien visar det sig att pedagoger använder sig av två olika strategier för att inkludera det inåtvända barnet i gemenskapen. En av deras strategier går ut på att pedagogerna själva deltar aktivt under leken och visar barnet hur leken kan gå till. Här deltar pedagogerna i leken på barnets villkor och är närvarande för att stämma av om det inåtvända barnet vill delta i leken med andra barn eller inte. Den andra strategin går ut på att en pedagog står tillsammans med det inåtvända barnet under lekens gång och gemensamt observerar hur andra barn leker. Pedagogen är ett redskap för barnet och det verktyg som gör det lättare för det inåtvända barnet att inkluderas i samspelet med andra barn