Språkpraktiker i naturkunskap i två mångkulturella gymnasieklassrum

Avhandlingens huvudfråga är hur språket används i skolämnet naturkunskap i två mångkulturella gymnasieklassrum. Språket ses som vår viktigaste resurs för utveckling och lärande i olika skolämnen. Att elever får rikliga tillfällen att lära sig hantera ämnesrelevant språk blir enligt ett sådant synsätt avgörande för vilket språk de utvecklar och vad de lär sig. Språkutveckling ses som en gradvis utökning av en språklig repertoar av redskap och olika sätt att använda dem i olika sammanhang. Utifrån ett sådant synsätt blir det angeläget att studera olika läromiljöer och fundera över i vilken utsträckning de gynnar eller hindrar språkutvecklingen, istället för att enbart fokusera de studieresultat eleverna uppnår i olika ämnen, så som ofta sker, särskilt när det gäller elever med svenska som andraspråk. Varje skolämne har sin repertoar av språkliga redskap, och dessa behöver elever lära sig använda på ett flexibelt sätt. Bland naturvetenskapens typiska språkredskap kan nämnas en uppsättning speciella begrepp, och hur man beskriver relationerna mellan dem på olika sätt, beskrivningar av företeelser i naturen och förklaring av processer i naturen. En professionell naturvetare rör sig fritt inom det naturvetenskapliga språkfältet, utan att egentligen reflektera över hur han eller hon gör. Syftet med skolans ämnesutbildning i naturkunskap är att eleverna ska ha kommit en bit på väg i sådan språklig rörlighet. För att ta reda på hur språket används i detta skolämne, har material av olika slag samlats in: observationsanteckningar gjorda under lektioner i naturkunskap, inspelade elevsamtal när elever löser uppgifter i par och grupp, inspelade lärarledda klassrumssamtal, intervjuer, enkäter,betyg och omdömen, språkjournaler och språkdiagnoser. Materialet analyseras främst med olika lingvistiska redskap. I centrum för analyserna står elevsamtalen. Dessa analyseras avseende innehåll och elevers sätt att delta i samtalen. Olika mönster framträder. Innehållet i samtalen följer tre olika mönster som här benämns vattenspindlar, vadare och vävare, utifrån en mänsklig tolkning av dessa organismers sätt att bete sig. Innehållet i samtalen skiljer sig åt bl.a. vad beträffar vardagligt resp. naturkunskapligt språkbruk och innehållsdjup. Fem olika deltagarmönster utkristalliseras genom analyserna. Deltagarpositionerna rör sig från en lyssnarposition till en språkligt rörlig, självständig och kreativ position. Elevers sätt att skapa innehåll och delta i samtalen är inte statiskt utan beroende av olika aspekter i situationen. För att tolka olika elevers sätt att bete sig språkligt relateras resultaten av analyserna till de språkmönster som skapas under den lärarledda helklassundervisningen och de mönster för språkanvändning som framträder i läroboken. Dessutom relateras samtalen till styrdokumenten (Lpf 94 och kursplanen i Naturkunskap A) och till deltagarnas sociokulturella bakgrund. Resultatet av undersökningen pekar på att elevers språkanvändning på ett komplext sätt hänger samman med olika kontextuella aspekter. En slutsats är att elever med svenska som andraspråk inte kan betraktas som en enhetlig grupp, utan att deras språkliga beteenden skiljer sig åt på ett likartat sätt som elevers med svenska som förstaspråk. Elevernas socioekonomiska bakgrund är en särskiljande aspekt, som bl.a. pekar på elevers olika möjligheter till varierad språkanvändning utanför skolan. Det är en aspekt viktig att framhålla då den riktar ljuset på vikten av utformningen av skolans läromiljöer. En läromiljö som särskilt gynnar andraspråkselevers språkanvändning och härigenom deras utveckling av ämnesspråk präglas av tydlig struktur, tydliga instruktioner, explicit undervisning om ämnesspråkliga drag, språklig anpassning och möjligheter till varierat språkbruk. För att utveckla ämnesspråk behöver eleverna använda ämnesrelevant språk både muntligt och skriftligt. De behöver både tala, läsa, skriva och lyssna men också uttrycka sig genom bilder, tabeller, diagram etc., speciellt i naturvetenskapliga ämnen. För elever med svenska som andraspråk är det också önsvärt att de erbjuds många tillfällen att arbeta tillsammans med elever med svenska som förstaspråk, gärna i par eller mindre grupper.The purpose of the thesis is to investigate how language is used in the school subject Natural Science in two multi-cultural upper seconday classrooms. Previous research points to the fact that second language students are not successful in their school work. The reason usually given is the students' inadequate knowledge of their second language. Today's curricular directives of the Swedish school clearly emphasize every teachers responsibility fot the students' linguistic development, but the issue of what is meant by language ability and language development, and what constitutes a successful learning environment is not often addressed. In order to get a closer understanding of how language is used in Natural Science, the relationships between students' language use, when working in pairs and groups, and other language practices in the science classroom, are studied. The curricular directives and the socio-cultural backgrounds of the participants are also considered. The theoretical perspective is inspired by the socio-cultural theory, and learning is taken to mean learning how to use the semiotics of science. The study is based on ethnographically inspired methods of gathering data: observation notes, audio and video recordings of different language practices in the classroom, interviews, language journals, and the students' earlier certificates and language diagnoses. Each student participates in three different conversations. The resulting texts and the patterns of student participation are analyzed mainly with different linguistic tools. The analyses reveal three different patterns of language used, and five different patterns of participation. They differ as to extent of colloquial versus scientifical language used, and the quality of the content. The patterns of participation differ among other things as to the student activity and the ability to move linguistically through different occuring topical fields. The teacher lead conversations differ as to the extent of monological versus dialogical patterns of instruction. When relating the analyses to each other, the results reveal similar patterns of language use and participation in the students' conversations as those emerging in the teacher lead whole class conversations. The results of the study do not indicate any clear connection between students' second language backgrounds, and their langauge use and participation in the classroom. They rather point to the importance of focusing the relationships between the students' language use and the learning environment. Pedagogical implications are discussed in the final part of the thesis