Lärande och undervisning i matematik i särskolans verksamhet

Ett steg i utvecklingen av den egna professionen och därigenom främja elevers lärande är att reflektera kring sina egna uppfattningar och erfarenheter samt att bli medveten om hur andra tänker och gör (Forsmark, 2009). Särskoleverksamheten har kritiserats för att vara alltför omsorgsfokuserad samtidigt som det pedagogiska arbetet och lärarkompetensen inom verksamheten har framhållits som betydelsefull för elever med utvecklingsstörning (Berthén, 2007). Det finns inget stöd i tidigare forskning för att framgångsrika undervisningsmetoder inom det matematiska området direkt skulle skilja sig åt oavsett om eleven har en utvecklingsstörning eller ej (Göransson, Hellblom-Thibblin & Axdorph, 2016). Syfte Syfte har varit att undersöka vilka uppfattningar och erfarenheter som förekommer hos en grupp lärare i särskolans verksamhet kring lärande och undervisning i matematik. Preciserade frågeställningar Vilka uppfattningar och erfarenheter förekommer hos en grupp lärare i särskolans verksamhet kring lärande och undervisning i matematik? Hur resonerar lärarna kring matematikundervisningens innehåll och syfte? Hur resonerar lärarna kring elevernas lärande och förutsättningar att lära sig matematik? Hur resonerar lärarna kring sin egen lärarroll i samband med matematikundervisning och elevernas lärande? Vad baserar lärarna sina uppfattningar kring matematikundervisningen och lärandet på? Metodval Studien bygger på kvalitativ forskningsintervju med fyra lärare inom särskolans verksamhet. Samtliga intervjuer har transkriberats och områden har därefter identifierats. Vid resultatgenomgången presenteras lärarnas uppfattningar och erfarenheter under rubrikerna lärandet i matematik, pedagogik och didaktik, inre och yttre motivation, samt lärarrollen variation avseende lärarnas tankar. Resultat Då studien utgår från en liten urvalsgrupp kan endast vissa möjliga tendenser skönjas. Resultatet visar på att det råder företrädesvis gemensam samsyn kring lärande och undervisning i matematik mellan lärarnas. Deras uppfattningar kan sägas bygga på en form av praxisteori (Claesson, 2002). Därtill kan lärarnas tankar även ses i relation till det sociokulturella perspektivet, som har fått stor genomslagskraft inom svensk lärarutbildning (Nilholm, 2016; Säljö, 2000). Lärarna är medvetna om vilka svårigheter diagnosen utvecklingsstörning kan medföra men anser att den inte får hamna i fokus utan framhåller en lösningsinriktad pedagogik. Uppfattningen att matematik finns i elevernas vardag framträder och att undervisning bör utgå från elevernas erfarenheter, intresse och behov. Lärarna ansvarar för att koppla innehållet till kursmålen. Resultatet visar likheter med Berthéns (2007) studie avseende fokus på ett vardagsförberedande motiv och mål. En intressant fråga i detta sammanhang är om lärarnas fokus på relevans för eleven i vardagen ska ses huvudsakligen som en omsorgsfokusering alternativt en kunskapsfokusering. Enligt läroplanerna för grundsärskolan (2011) gymnasiesärskolan (2013) ska skolan ansvara för att eleven kan använda sig av matematiskt tänkande i vardagslivet. Inre och yttre motivation anses har stor betydelse för elevernas lärande och lösningsfokuserat framhålls. Lika så lärarnas förmåga att kunna inspirera, engagera och ge tydliga instruktioner samt förstå hur eleven tänker. Tänkvärda funderingar belystes av lärare i studien. Hur ska de kunna avgöra om eleven nått sin begränsning? När ska eleven ges hjälp att utveckla strategier för att ta sig förbi hinder som uppstått på grund av funktionsnedsättning? Finns det en begränsning för vad en elev kan lära sig? Forskningen visar på att gränserna för vad som är möjligt för människor med utvecklingsstörning kan lära sig har ständigt flyttats fram (Göransson m.fl., 2016). Dessa frågor utgör en betydelsefull del av arbetet som speciallärare specialisering utvecklingsstörning. Det ligger ett stort ansvar på pedagogen avseende elevens möjlighet att utvecklas optimalt, då uppfattningen att elever har vissa förutbestämda möjligheter att lära sig matematik kan främja respektive hindra lärandet (Forsmark, 2009). Nyckelord: lärande, matematikundervisning, särskola, utvecklingsstörnin