Lek och lärande i förskolan. En studie om barns och pedagogers tankar kring lek och lärande

Syftet med studien är att bidra till att utveckla större förståelse kring barns och pedagogers tankar om och uppfattning av lek och lärande, vilken betydelse pedagogerna har i leken samt hur pedagogerna uppfattar sig själva som lekande vuxna. Vi anser att förskollärarnas arbetsuppgifter blivit mer krävande och detta kan medföra att det blir mindre tid över till barngrupperna. Syftet med studien växte fram genom att vi upplever detta som ett problem i verksamheten då det begränsar pedagogernas delaktighet i barnens lek och andra aktiviteter. Studien tar utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv. För att uppnå studiens syfte och besvara frågeställningarna har vi använt oss av kvalitativ intervjumetod för insamling av empirin. Tio barn och åtta pedagoger från en kommunal förskola intervjuades. Resultat och slutsatser visar att pedagogerna anser att lek och lärande hänger ihop och att leken har stor betydelse samt en viktig roll i verksamheten och för barnens lärande. Både pedagoger och barn framförde vikten av samspel i leken. Pedagogerna menar att barn lär sig väldigt mycket av varandra i leken och att pedagogerna kan stödja detta lärande när även de är delaktiga i leken, de menar att lek tillsammans med barn och/eller vuxna gynnar barns lärande och utveckling. Resultat visade att samtliga pedagoger ansåg sig vara lekande vuxna och de flesta barn var eniga om att det var roligt när pedagogerna var med och lekte men att de önskar att de var med mer i leken. Slutsats vi kan dra är att det råder skild åsikt mellan pedagoger och barn gällande hur mycket pedagogerna är med i leken och att det gäller att hitta en balansgång där man som pedagog är en lekande vuxen som är med i leken för att stödja den utan att störa den