Stimulerande dramapedagogik

Syftet med denna studie är att utifrån en kvalitativ metod undersöka hur pedagogiskt drama kan stimulera kreativitet och samarbetsförmåga hos en grupp ungdomar. Arbete ute på fältet omfattade fyra stycken dramapass som fokuserade på kreativitet och samarbete. Frågeformulär förekom även i studien både vid det första passet och vid det sista passet. Frågorna avsåg att undersöka deltagarnas syn på sin kreativitet och samarbetsförmåga samt hur denna förändrades under studiens gång. För att skapa en möjlighet till en djupare analys av det insamlade empiriska materialet utformades en teoretisk design, där två olika teorier korsades. Teorierna, som korsades, var Sternudds (2000), det personlighetsutvecklande perspektivet. Denna teori avsåg att analysera hur själva kreativitetsprocessen, samt samarbetsprocessen tog sig i uttryck hos ungdomarna. Den andra teorin var Antonovskys (1991), KASAM - känsla av sammanhang och avsåg att analysera vad som eventuellt påverkade ungdomarnas processer. I resultatet blev det tydligt att ungdomarna hade olika behov och hinder som kom att påverka hur de tog sig an de övningar som studien bestod av. Dessa behov och hinder kunde sedan förklaras med hjälp av Antonovskys (1991) teori och medverka till att skapa en djupare förståelse för hur man kan arbeta med pedagogiskt drama för att främja kreativitet och samarbete