Förskolan som socialt stimulerande miljö för ett-, två- och treåringar

Arbetet syftar till att belysa hur man som pedagog kan skapa socialt stimulerande miljöer för ett-, två- och treåringar i förskolan. Genom att studera små barn och den fysiska miljö de befinner sig i på förskolan har vi undersökt vad som påverkar om samspel uppstår eller uteblir. Den främsta frågeställningen har varit ”på vilket sätt är förskolan en socialt stimulerande miljö för barn i åldern ett till tre”. Tre förskole-avdelningar har deltagit i undersökningen. Vi har utgått från Daniel N. Sterns teori kring det lilla sociala barnet. Vi har även använt tidigare forskning kring barns sociala samspel, samt forskning kring fysisk miljö. Både förskolemiljön och barnen har observerats. Även pedagoger har intervjuats. Resultatet visar på att förskolan är en socialt stimulerande miljö som är beroende av pedagogerna som arbetar där. Pedagogerna ger på olika sätt barnen förutsättningar för samspel. Detta kan handla om att barnen får tillgång till material som intresserar dem, samt om hur tillåtande pedagogerna är då barnen samspelar. Även det faktum att förskolan är en plats där många barn vistas tillsammans gör förskolan till en socialt stimulerande miljö. Ett exempel på detta är måltidssituationerna då samtliga barn vistas på samma plats, vilket ger möjligheter till samspel