Genrepedagogik på svenska : en fiffig metod?

Genrepedagogikens tillkomst är nära förbunden med kulturkrockar och alarmerande skolresultat. I en tid av allt hårdare krav på skolan att tillse att varje elev uppnår nationella mål söker lärarna efter nya arbetsmodeller att pröva. Genrepedagogiken är emellertid i grunden inte endast en modell för det praktiska arbetet i klassrummet. Cirkelmodellen är relaterad till en språksyn, den systemisk funktionella lingvistiken, men också till en ideologisk komponent. I denna spelar Bernsteins begrepp synlig pedagogik och explicit undervisning en grundläggande roll, men också utgångspunkten att undervisningens syfte är att förändra samhällets maktstrukturer. Med ett aktuellt politiskt uttryck skulle man kunna säga att genrepedagogiken har som utgångspunkt att bryta utanförskap. Samtidigt riskerar den att bli institutionaliserad som en instrumentell väg till behärskning av texttyper. I detta perspektiv kan man undra om det är just cirkelmodellen, den pedagogiska komponenten i genrepedagogiken, är den del som gör insteg i skolan och vad som i så fall händer med den språksynen, SFL, och den ideologiska delen. Frågan blir alltså under vilka omständigheter och på vilka villkor genrepedagogiken gör sitt intåg i den svenska skolan