Hemligheter och lögner om djurförsök

Forskare och andra mänskliga aktörer som arbetar med djurförsök kan tyckas trängda I ett horn. De måste å ena sidan få allmänheten på sin sida för att få sin forskning finansierad. Å andra sidan upplever de att de tar de risker då de träder ut i offentligheten, diskursen on hotet från djurrättsaktivisterna är stark på fältet. Spänningen mellan öppenhet och hemlighet är ständigt närvarande i en naturvetenskaplig tekno-kultur. När det handlar om djurförsök framträder emellertid specifika hemlighetspraktiker. Mer specifikt kommer vi att beskriva och analysera hemlighetspraktiker på tre – av varandra oberoende – nivåer; personlig nivå, institutionsnivå och global nivå. På en personlig nivå analyseras hur forskare och ledamöter av djurförsöksetiska nämnder berättar om strategier för att inte avslöja sitt arbete eller uppdrag, hur de istället använder sig av eufemismer och ”vita lögner”. Djurförsöksetiska nämnder och universitetsinstitutioner får representera institutionella hemlighetspraktiker; nämnderna omgärdas av hemlighetsmakeri i form av slutna möten, universitetens djuravdelningar är ofta helt i avsaknad av skyltar eller andra tecken på vad som försiggår innanför väggarna. När det gäller den globala nivån kommer betydelsen av hemlighetshållande i form av patent att diskuteras i relation till vilken innebörd detta får för etisk granskning och tillsyn av försöksdjur. I analysen kontrasteras dessa exempel mot öppenhet. Vi närmar oss hemligheterna i relation till öppenhet. De får representera olika paradigm för relationen mellan vetenskap och allmänhet. På ena sidan har vi en traditionell ordning där vetenskapen får representera auktoritet och expertis. På den andra sidan finner vi ledord som transparens och autenticitet. Papret bygger på fältanteckningar och intervjuer med laboratoriearbetare och ledamöter i djurförsöksetiska nämnder