Grammatikens roll i franskundervisningen på gymnasieskolan

Sammanfattning Erfarenheten från min VFU, där jag upplevde att franskelever, särskilt på vårterminen och i synnerhet elever i franska 4, hade luckor i sina grammatikkunskaper och att detta ofta hindrade dem i kommunikationen, gjorde att jag började fundera på orsakerna. Likaså blev jag, när jag fick hjälpa till att genomföra de nationella proven, förvånad över den låga nivån på kraven; i synnerhet vad gäller stavning och grammatik. Under utbildningen blev jag även konfunderad av innehållet i kursplanerna och framför allt ordalydelsen i betygskriterierna. Båda mina handledare upplevde att kraven sänkts med tiden och en av dem även att elevernas allmänna grammatikkunskaper blivit sämre. Det borde vara i allas intresse att kunskapsnivåerna blir bättre eller i alla fall inte försämras, och i denna undersökning försöker jag belysa fenomenet och diskutera möjliga lösningsförslag. Undersökningen utgår från tre olika frågeställningar, nämligen vilken syn och vilka förutsättningar eleverna har, vad det är som avgör i vilken omfattning och hur lärarna undervisar i fransk grammatik samt hur lärarna tolkar styrdokumenten. För att behandla frågeställningarna har jag dels intervjuat franskelever (22 st.) i kurserna franska 3 och franska 4 och dels tre fransklärare, varav två undervisar på gymnasiet och en både på gymnasiet och grundskolan samt analyserat styrdokumenten. Av intervjuerna framkommer att eleverna har en varierande erfarenhet av sina tidigare franskstudier, flera har fått byta lärare under högstadietiden, en del har haft mycket grammatik och några nästan ingen alls. Samtliga elever anser att grammatik är nödvändig för att lära sig ett språk och de anser att grammatik är grunden för ett språk. Lärarna anger att de numera sätter kommunikationen i fokus men att de även undervisar i grammatik. Två av lärarna undervisar snarare explicit och en mer implicit. De har samtliga lång erfarenhet av att undervisa i franska och menar att de inte har problem med att tillämpa de nya styrdokumenten. Här skiljer sig mitt resultat från andra undersökningar som visar att en del lärare verkligen inte vet hur mycket och hur de ska undervisa i grammatik. Min analys av styrdokumenten pekar på att de är otydliga och inte hjälper läraren som måste tolka dem och varje lärare får då en egen uppfattning, vilket medför att elever som gått samma kurs inte har homogena grammatikkunskaper och i värsta fall otillräckliga kunskaper för att läsa vidare på universitet och högskola. Styrdokumenten borde vara klarare med ett mer detaljerat innehåll och på ett påtagligt sätt vara direkt kopplade till aktuell forskning