Bedömning, utvärdering och uppföljning : utmaningar för förskolan

Bedömning, utvärdering och uppföljning är flertydiga begrepp. Medan uppföljning och utvärdering har tolkats som mer tillbakablickande och verksamhetsinriktade, har bedömning tolkats som ett mer kontinuerligt begrepp. Exempel på skillnader i läroplans- och bedömningstraditioner, målstyrningssystem och ansvarsfördelning på olika nivåer har berörts. På lokal nivå framträdde olika bedömningsformer baserade på skiftande vetenskapliga grunder, som utvecklingspsykologiskt baserade bedömningar, personbedömningar och graderade kunnighetsbedömningar, vilka alla tolkades som mindre förenliga med nationell policy i Sverige. Detta på grund av att de kunde ses som normerande och nivåplacerande bedömningar som bygger på någon typ av åldersnorm, stadietänkande eller liknande. Dessutom förekom kunskapsbedömningar (exv. variationsteoretiskt baserade), självbedömningar (metakognitivt baserade), narrativa och verksamhetsinriktade bedömningar (skiftande vetenskapliga grunder), samt graderade och standardiserade verksamhets-bedömningar (skiftande teoretiska grunder). För att möta förskolans samtida utmaningar har exempel på bedömningsformer som presenterats i kapitlet, tolkats vara i behov av vidareutveckling. I sammanhanget har ”sambedömning” introducerats som möjligt begrepp för vidareutveckling av bedömnings-praktiker kopplat till styrdokument, vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. I sambedömningsprocesser kan erfarenheter som delas, kommuniceras, reflekteras, dokumenteras och etiskt prövas, över tid övergå i beprövade erfarenheter. I sambedömningsprocesser finns då en etisk dimension som kan handla om hur relationer skapas mellan de som undervisar, dokumenterar och bedömer och de som blir undervisade, dokumenterade och bedömda. Slutligen kan sambedömning i nätverk mellan olika nivåer innebära att aktörer, innebörder, former och fokus skiftar. Sambedömningar kan prövas utgå från flera grunder, för att i förhållande till varje barns omsorgsbehov, utveckling och lärande framkalla extra anpassad och ändamålsenlig undervisning med högre precision och rimlig likvärdighet. Helt likvärdig verksamhet är en utopi och den likvärdighet som eftersträvas i ett målstyrningssystem med mål att sträva mot är snarare ungefärlig. ”Rimlig likvärdighet” är därför ett mer funktionellt begrepp i förhållande till gällande målstyrning. Sambedömning kan möjligen innebära att professionella mer innebördsrikt och finstämt kan möta varje barns behov av omsorg, stöd och utmaningar som möjliggör att de når så långt det är möjligt. Begreppet sambedömning behöver vidare utprövas i framtida studier