Maktrelationer i stadsplanering

Sammanfattning Denna kandidatuppsats behandlar formell och informell maktutövning inom governance-styrd planering. Studien syftar till att undersöka vilka förutsättningar som finns för Malmö stad att implementera en blandning av upplåtelseformer på stadsdelsnivå inom ramen för existerande maktstrukturer. Arbetets empiriska material har insamlats genom intervjuer med tjänstemän på Malmö stad samt genom en dokumentanalys av Malmö stads strategiska dokument. Resultaten har visat att markägande har varit oumbärligt för kommunens sociala hållbarhetsarbete då det kan ses som ett verktyg för maktutövande både på formella och informella grunder. På ett formellt plan kan kommunen ställa krav på en blandning av upplåtelseformer på den mark de äger. På ett informellt plan skapar kommunens politiska viljor en normerande kunskap som privata byggherrar följer även på sin privata mark för att stärka sin förhandlingsposition i senare samarbeten med kommunen. Kommunen involverar helst de byggherrar i samarbeten som tar ett socialt- och ekologiskt ansvar. Vi har även sett att privata aktörer är medskapande av normerande kunskap på såväl statlig, regional och kommunal nivå. Privata aktörer har även en större makt att presentera rationaliseringar som rationella eftersom deras verksamhet kan sakna transparens.Abstract This thesis focuses on formal and informal power relations in governance-run urban planning. Our aim has been to examine the conditions for the city of Malmö to implement the goal of mixed tenure and how it is affected by power relations in public/private partnerships. The empirical material has been gathered from interviews with planners and strategic documents. Our results show that Malmö’s means for achieving their social sustainability goals are tightly linked with land ownership, which can be understood as a means for the municipality for exercising power both formally and informally. Formal demands can be put on the mixing of tenure in housing stock placed on land owned by the municipality. The municipality favours private actors who take social and ecological responsibility. Informally the municipality thus defines a reality that private actors uphold and base their work on to strengthen their position with the municipality to get future contracts. Governance can be seen in both municipal, regional and government levels through private actors influence on public actors’ creation of knowledge. Furthermore, we have seen indications that private actors may have a greater possibility to present rationalizations as rational due to the lack of transparency inherent in Swedish governance-planning