Implementering av den Europeiska Landskapskonventionen i Sverige

Den europeiska landskapskonventionen är ett dokument som formats av experter, bland annat för att säkerställa människors rätt att påverka utvecklingen i det egna landskapet. ELC är ett dokument som varje nation själv avgör om man ska signera, sedan är det upp till dem att själva omforma sina lagar, regler och processer i enlighet med detta. Arbetet med att utforma konventionen tog sin början under 1990-talet och år 2000 öppnades den för signering. Sverige signerade den 22/2 2001, men det dröjde till den 5/1 2011 innan ratificering, vilket innebar att konventionen trädde i kraft den 1/5 2012. Konventionen är en del i Europarådets samling konventioner, med syfte att värna om demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter i Europa. ELC beskrivs som ett verktyg för synsätt och ett redskap för att ge tyngd åt de mjukare värdena i landskapet, något tjänstemännen kan använda för att motivera politiker till att låta dessa frågor ta större plats. Dock är konventionen ingen lag, utan varje land som signerat den förbinder sig att själva föra in landskapet i sina lagar och regler, på så vis följer konventionen dessutom sin egen önskan om större möjlighet att styra mer lokalt. Konventionen uppmanar till ett mer demokratiskt arbetssätt när det kommer till landskapet, gällande såväl skydd och skötsel, som planering och utveckling. När nu Sverige ska implementera ELC kommer det att innebära förändringar på många plan, statliga verk kommer att behöva arbeta över sektorsgränser i en större utsträckning, allmänheten kommer att få större möjligheter att påverka olika processer, nya sätt att dela information kommer att krävas etc. Allt detta kommer att innebära initiala kostnader, men det kommer förhoppningsvis även att leda till ett bättre och effektivare arbete i framtiden. Man måste så för att kunna skörda. Detta kommer dock inte att vara problemfritt, det är stora ingrepp som måste göras i den svenska planeringsprocessen och allt arbete kring landskapet. Inte bara det, synen på vad ett lanskap är och bör hanteras kommer att behöva justeras. I allt detta finns tankar på lokalt styrande över det egna landskapet och en mer direkt form av demokrati, med allt vad detta kan innebära. Lokala motsättningar och maktbalanser\ud kommer att få ta en större plats, samtidigt som landskapets långsiktiga hållbarhet måste bevakas och helheten tas med. I Sverige handlar det mycket om att förändra hur vi arbetar rent praktiskt, men även hur politiken ser på landskapet. I slutänden är det våra folkvalda politiker som tar besluten om det som händer i vårt landskap.The European landscape convention is a document shaped by experts; one of its aims is to ensure the peoples’ right to influence the evolution of their landscape. The convention is a document which every nation decides whether or not to sign, and then it’s up to each signatory state to shape their individual laws and regulations in accordance with the ELC. The work with shaping the convention started during the 1990’s, and in the year 2000 it was opened for signing. Sweden signed on February 22nd 2001, but it wasn’t ratified until the 5th of January 2011, which in turn meant the ELC was put in effect on the 1st of May 2012. The convention is a part of the collection of conventions put forth by the Council of Europe, with the purpose of promoting democracy, right of law, and human rights in Europe. The ELC is described as a tool for perceptions and views, as well as means to add weight to the softer values in the landscape, something the civil servants can use to motivate politicians to allow these questions to take up more space. The convention is not a law, but each signatory state undertakes to put the landscape into its laws and regulations, thus the convention itself complies with the wish to allow more local self governance. The convention encourages a more democratic approach to the landscape, in protection and maintenance as well as planning. Now that Sweden is implementing the ELC it will mean changes on many levels, government authorities will need to work more across departmental borders, the public will get bigger opportunities to affect different processes, and new ways to share information will be needed etc. All of this will cost initially, but it will hopefully lead to better and more effective ways to work in the future. You need to sow to be able to harvest. This will however not be without trouble, there are big changes to be made in the Swedish planning process and all work concerning the landscape. And not just that, the views on what a landscape is and should be handled will have to be adjusted. In all of this there are thoughts of local self governance over the landscape and a more direct form of democracy, with all that implies. Local differences in opinion and balances of power will play a bigger role, at the same time as the long-term sustainability must be governed and the bigger picture taken into account. In Sweden much has to do with how we work in practice, and also about how politics look upon the question of landscape. In the end all decisions about what happens in our landscape are made by our elected officials