Flexible urban design : Torget in Leksand

I takt med ökande urbanisering fluktuerar befolkningsmängden allt kraftigare i små orter och många är beroende av turism. Leksand är en av de orter som upplever en kraftig tillströmning av turister under sommaren. Stora ytor står tomma över vintern och påverkar livet i centralorten negativt. Kommunen strukturerar nu om sitt centrum och efterlyser flexibel gestaltning som passar både hög- och lågsäsong. Flexibel urban design innebär att offentliga miljöer ska vara förberedda på demografiska förändringar och tillgodose blandade målgrupper på lång sikt, utan att en hel omgestaltning är nödvändig. I samförstånd med Leksands kommun vill jag i detta kandidatarbete gestalta det centrala Torget utifrån ett flexibilitetsperspektiv. Syftet är att undersöka hur landskapsarkitekter kan arbeta med flexibel design i offentliga miljöer. Metoden i uppsatsen innefattade en litteratur- och exempelstudie av begreppet flexibla offentliga rum, platshistoria/beskrivning, inventering/analys, sammanfattning av kommunens fördjupade översiktsplan för centrum, framtagande av gestaltningsprogram och slutligen framtagande av ett gestaltningskoncept för Torget. Leksands kommun ligger i Dalarnas län vid sjön Siljan och utgör en av fyra orter i regionen Siljansbygden. Torget ligger mitt i stadens kommersiella kvarter, men är dåligt kopplat till övriga delar av centrum. Dess primära funktion är bilparkering, det omges av tre bilvägar och ytorna för uppehälle är små och utspridda utan sammanhang. Det finns dock potential i Torgets centrala läge och dess flacka, öppna karaktär. Gestaltningskonceptet döptes till Epicentrum och löser gestaltningsproblemen genom att en starkt grafisk form appliceras på Torget. Formen påminner med sina organiska linjer om Siljans vågsvall eller årsringarna på ett träd och knyter på så vis an till sitt sammanhang; Siljansbygdens närhet till vatten och djupa skogar. Vågornas svall utgår från den centrala delen av Torget, dess epicentrum, och sprider sig ut över staden med flexibla öppna ytor och flyttbara möbler och detaljer. Flexibiliteten är anpassad efter alla årstider, utrustningen är multifunktionell och vegetationen förstärker förändring genom att skapa variation. Det vore i framtiden intressant att gå ännu djupare med till exempel studier av turismens inverkan på stadsplanering, eller hur flexibilitet kan tillämpas och vilka aspekter den måste tillgodose.With exceeding urbanization, small towns are being affected in a negative way by inhabitant fluctuations according to season. Many small communities are dependent on tourism to survive. Leksand is one of these communities; the city experiences a wave of heavy tourism during summer, and consequentially big areas are abandoned during winter. The municipality is now reorganizing the city centre and a flexible urban design that withstands seasonal fluctuations is one of their goals. Flexible urban design means that public spaces need to handle demographic changes and provide a broad range of usage, according to variating trends and users, without having to be re-designed in its entirety. With agreement from Leksand’s municipality I therefore wish to design the public square, Torget, from a flexible point of view. The purpose is to explore how landscape architects can use flexibility in the design of public spaces. The method in this essay contained a litterary study combined with examples of realized flexible urban design, a short history/site description, site inventory/analysis, a resumé of the municipal planning, a design programme and finally a design concept. The municipality of Leksand is located by lake Siljan in Dalarna, Sweden, as one city of four in Lake Siljan Region. The square is situated in the middle of the commercial district, but badly connected to the rest of the city centre. The primary function is car parking, the square is surrounded by three streets and the square’s spatial structure is vague and without context. Still, there is potential in the central position in the city centre and its open, accessible character. The design concept was named Epicentrum (english: epicentre) and manages to solve the site’s negative qualities by its highly graphical as well as organical form. Its shapes remind of waves crashing on the shore of Siljan, or the annual rings of a tree trunk. Thereby a subtle connection is made with Leksand and its surrounding water and forests. The waves are pulsating from the central point of the square and are spread throughout the city with flexible activities and details in its track. The flexibility applies to all seasons; the equipment is multifunctional and the vegetation enhances the feeling of change by variating characters. In the future, it would be interesting to examine design flexibility even further, by looking at how far it can be stretched and which aspects that are concerned, or to study tourism and its effects on city planning