Drevjaktens sekundära effekter på dovhinden (Dama dama)

I största delen av Europa är det jakt utförd av människan som är den huvudsakliga dödsorsaken för hjortdjur som till exempel dovhjort, kronhjort och älg. Men jakt kan även ha andra negativa effekter på djur än de dödliga. Forskning har visat att jakt kan påverka hjortdjurs beteende och hur de använder sitt hemområde där man bland annat sett att hjortar ökar storleken på sitt hemområde, vistas mer i skogsområden än öppna områden samt lämnar och undviker områden där det förekommer mänsklig aktivitet. Varför detta kan vara negativt för hjortar är för att det är viktigt att de har god kunskap om området de vistas i då det gör det möjligt för dem att hitta bra föda samt skydd vid faror. Detta har de i sina normala hemområden och om de tvingas lämna dessa kan det leda till negativa konsekvenser. I detta arbete, som genomfördes genom ett samarbete med Grimsö forskningsstation, Sveriges lantbruksuniversitet, undersöktes huruvida dovhinden (Dama dama) påverkas av jakt. Fokuset på studien var att undersöka om dovhinden förändrade sitt hemområde för ett dygn i form av större eller mindre utnyttjad areal och/eller med ändrad andel öppet och stängt habitat under jaktdagen. Det undersöktes även om hindarna lämnade jaktområdet under pågående jakt och om de därefter återvände till jaktområdet dagen efter. Då tidigare forskning kommit fram till att jakt kan orsaka beteendeförändringar med förlängd eller fördröjd effekt undersöktes arealen och habitaten även dagen efter jakt. Genom GPS-positioner från elva stycken märkta vilda hindar under tio jaktdagar mellan perioden 15 oktober 2009 och 27 november 2010 kartlades hindarnas hemområde för ett dygn med dess position, areal och habitat. För att få en kontrolldag med likvärdig väderlek och födotillgång som jaktdagen användes dagen innan jakt. Hindarna kunde vid de tio olika jakttillfällena antingen befinna sig i jaktområdet, i angränsande områden eller inte alls i samma trakter. De hindar som befann sig i närheten av jaktområdet delades in i två olika grupper ”direkt störda” och ”störda” beroende på om de befann sig i eller utanför jaktområdet. Habitaten i området fördelades i öppet område, som till exempel åkermark och hyggen, samt stängt område, som till exempel barr -och lövskog. Resultatet av studien visar att hindarna som befann sig i jaktområdet använde större areal än normalt under jaktdagen men dock inte dag efter jakt. Man såg däremot ingen skillnad i arealen hos hindarna i angränsande område till jakten. Att hindarna använde en större areal under jaktdagen kan förklaras av att flertalet av dem lämnade jaktområdet under pågående jakt och rörde sig då mer och fick därmed en större areal på sitt hemområde för ett dygn. Flera av de som lämnade området återvände till jaktområdet antingen samma dag eller dagen efter. Andelen öppet och stängt område under jaktdagen samt dag efter jakt skiljde sig från kontrolldagen, men skillnaden var inte signifikant och man kunde därför inte säga om det berodde på jakten eller bara på slumpen. Det kan därför behövas vidare forskning för att se om det verkligen sker en förändring i användandet av habitat som en konsekvens av jakt