Alternativa möjligheter att bedöma ryttarens sits

Den lodräta sitsen är inom den engelska ridkonsten grundpositionen till häst och denna har utvecklats genom århundraden. För att prestera inom ridsport kräver det att ryttaren lärt sig kommunicera med hästen. Strävan att nå en högre nivå i dressyr innebär krav på en god kroppskontroll, balans och rytm för att kunna använda hjälperna på ett optimalt sätt. Tidigare studier har visat att träning av hållning och kroppskontroll skapar grunden för utveckling av balans och rytmiska färdigheter. I ridningen räcker det inte med att bara ha kännedom om vad den rätta sitsen är, vilket i dressyren ses som den lodräta sitsen. Alla ryttare har olika kroppar och kommer därför att ha små variationer i sitsen för att sitta på det mest gynnsamma sättet för just dem. Det primära syftet var att undersöka om en person med fördjupad kunskap inom posturologi (läran om kroppshållning) med ögat kunde se mätbara sitsavvikelser. Det sekundära syftet var att undersöka om det fanns ett samband mellan en extern bedömning gjord av utbildade personer inom ridsporten och en subjektiv värdering från en person med fördjupad kunskap inom posturologi angående ryttarens sits. Studien hade två frågeställningar. Kan en person med fördjupad kunskap inom posturologi se mätbara sitsavvikelser? Finns det ett samband mellan extern bedömning och subjektiv värdering angående ryttarens sits? Ryttarens sits utvärderades av tre parter, externa bedömare, en subjektiv värderare och mätdata. De externa bedömarna fick betygsätta och värdera sitsen hos sju ryttare utifrån filmklipp. Den subjektiva värderaren (Engell) fick göra en beskrivning av sitsen från filmerna på samma ryttare. Vidare bearbetades mätdata från ryttarna med avseende på positionsförändring av sitsen, och jämfördes sedan med Engells subjektiva värdering. Engells subjektiva värdering jämfördes sedan med de externa bedömarna. Resultatet visade att den subjektiva värdering stämde helt överens med vad mätdatan visade angående ryttarens position. De externa bedömarna och Engells subjektiva värdering stämde till 86 procent överens. Studiens slutsats är att en person med fördjupad kunskap inom posturologi kan se sitsavvikelser i större utsträckning än inom ridsporten utbildade personer, vilket bekräftas av mätdata. Dock är studiens omfattning för liten för att kunna statistiskt säkerställa detta resultat. Med mer kunskap inom posturologi kan ridlärarna lära sig att beskriva mer detaljerade sitsavvikelser på ett enhetligt sätt. Därför kan det vara lämpligt att komplettera ridlärarutbildningen med posturologi. Nyckelord: lodrät sits, sitsavvikelse, sitsfel, kroppshållning, balans.SUMMARY The vertical seat is the basic position in the classical English horseback riding. In order to perform well on horseback the rider has to learn to communicate with the horse. The persuit of a higher level of dressage requires good body control, balance and rhythm in order to use the aids in an optimal way. Previous studies have shown that training of posture and body control creates the foundation to develop balance and rhythm skills. Within horseback riding it is not enough just to know what the correct vertical seat is. All riders have different bodies and therefore they will have slight variations in their vertical seat in order to sit in the most favourable way. The main aim of this study was to investigate whether a person with detailed knowledge of posturology (the science of body posture) with his eyes can see measurable posture abnormalities. A secondary aim was to investigate whether there is a connection between an external evaluation of the rider`s vertical seat by people trained in riding and a subjective evaluation by a person with detailed knowledge of posturology. There were two questions: ”Can a person with detailed knowledge of posturology see measurable deviations of the vertical seat?” and ”Is there a correspondance between external evaluation and subjective evaluation of the rider`s vertical seat?” The vertical seat of seven riders was evaluated by three different parts: by external observers (professional riding instructors), by one subjective evaluator (Ms M T Engell) and by experimental data. The external observers rated and evaluated the vertical seat of seven riders from movie clips. The subjective evaluator made a description of the vertical seat of the same riders. Furthermore, data were processed from the seven riders with focus on the change of position of the vertical seat. Then the data were compared to Engell`s subjective evaluation. Engell`s subjective evaluation finally was compared to the evaluation of the external observers. The result showed that the subjective evaluation will agree completely with what the data tell about the rider`s position. The external observers and Engell`s subjective evaluation will agree to 86 %. The conclusion of this study was that a person with detailed knowledge of posturology can see deviations of the vertical seat to a greater extent than professional horseback riding instructors and judges and that was confirmed by experimental data. However, the scope of the study was too small to be statistically secured. With more knowledge of posturology riding instructors could learn to describe more in detail and in a uniform manner abnormalities of the vertical seat. Thus it would be appropriate to add posturology to our education of riding instructors. Keywords: vertical seat, deviations of the vertical seat, posture, balanc