Fredriksberg kommer aldrig att bli ett Världsarv

Denna uppsats behandlar den Europeiska Landskapskonventionen och begreppet vardagslandskap. I en fallstudie av bruksorten Fredriksberg i Bergslagen berättas en historia om vad som händer med en bruksort och dess vardagslandskap när ortens största näringsverksamhet läggs ner. I uppsatsen problematiseras frågor så som; hur ett vardagslandskap kan se ut och hur den Europeiska Landskapskonventionen definierar vad ett vardagslandskap är. Det diskuteras även vilken problematiken är kring begreppet vardagslandskap samt om bruksorter som Fredriksberg ingår i kategorin vardagslandskap. Berättelsen tar sin början i en bygd där svedjebruk och stångjärnsproduktion är starten till en blomstrande bruksbygd. En bygd som i början av 1900-talet har sin största näringsverksamhet inom papper- och massatillverkning. Efter pappersbrukets nedläggning 1972 görs försök att förlägga annan verksamhet till området men utan större framgång. Idag ligger bruket öde och bara ett fåtal människor bor kvar på orten. Bostäder står tomma och i ruinerna efter det forna pappersbruket försöker naturen återta sina domäner. Kontaminerad mark, miljöförstöring och ökade hälsorisker för människor och djur talar för en sanering av området. Vad skulle nu detta få för konsekvenser för vardagslandskapet? Kunskap och erfarenheter som människor gjort genom åren skulle komma att försvinna och vi skulle inte ha en aning om vad dagens beslut skulle få för konsekvenser för framtiden. Nyckelord: Europeiska Landskapskonventionen, Vardagslandskap, Fredriksberg, Bruksort, Världsarv, Kulturarv, Industrimiljö