Skador på kvarvarande bestånd vid mekaniserad blädning

Kontinuitetsskog är ett brett begrepp som täcker in många olika skogstyper. Gemensamt för dessa skogstyper är att de ofta har eller kan utveckla höga naturvärden knutna till kontinuitet. Skogsstyrelsen har gjort en grov skattning av arealen kontinuitetsskog i Sverige och arealen bedöms vara mellan 1,7 och 1,8 miljoner hektar. Stora delar av denna areal är eller planeras att skyddas men en areal om 200 000 till 400 000 hektar kommer troligtvis inte att skyddas utan brukas i det moderna skogsbruket. Ett behov av utprövade metoder för bruk av kontinuitetsskogar har därför uppstått. De metoder som anses beprövade och som kan vara bra alternativ vid bruk av kontinuitetsskogar är blädning och överhållning av skärm. Syftet med denna studie var att undersöka om skadebilden vid blädningsbruk med moderna metoder är av en betydande karaktär där skadenivån blir ett allvarligt hot mot de alternativa metoderna som efterfrågas vid bruk av kontinuitetsskogarna. Just vid blädning där kontinuiteten bevaras så riskerar skadade träd bli kvar länge i beståndet och medföra att virket får sämre kvalité, både direkt av skadan men även av följdskador så som röta. En försämrad kvalité påverkar även ekonomin och möjligheten att bedriva kontinuitetsskogsbruk. Studien gjordes som en fältstudie där skador inventerades i 2 bestånd om 2 block och 2 metoder per bestånd, totalt 8 behandlingar. De metoder som provades var 20 meters stickvägsavstånd där enbart vägträd fälldes och 40 meters stickvägsavstånd där mellanzonsfällning utfördes med skördaren. Skördaren var en Valmet 901.3 med ett Valmet 350 aggregat, dvs. en liten skördare. Skotningen utfördes med en mellanstor skotare, en Valmet 840.3. 16 provytor á 1017 m2 inventerades och beståndsdata före och efter blädning mättes genom klavning samt stubbklavning samt alla barkfläkningsskador överstigande 15 cm2,alla stambrott och alla stamskador orsakade av kvisturdrag registrerades. För varje skada registrerades typ av skada, trolig orsak, storlek samt läge i förhållande till stickvägar och marken. En enklare intervju med maskinförarna gjordes för att få deras bild av avverkningsmetodiken. Skadenivån låg på i genomsnitt 4,66 % med ett genomsnittligt uttag av volymen om 16,6 %. Inga skillnader i skadeandel mellan metoderna kunde påvisas. Skadenivån är förhållandevis låg i jämförelse mot tidigare studier inom området. Sett över flera studier finns ett samband mellan uttagsnivå och skadefrekvens men detta kunde ej bevisas statistiskt inom ramen för denna studie. Vanligaste skadeorsaken var fällskador (41 %) och vanligaste skadetypen var barkfläkningar (67 %). Medelstorleken på barkfläkningarna var 66,8 cm2. Skadans placering i beståndet skiljde sig statistiskt mellan metoderna (p = 0,0025). Medelavståndet till skadat träd var med 20 meters metoden 3,6 meter och med 40 meters metoden 6,1 meter. I behandlingarna med 40 meters metoden hade skadorna koncentrerats i zonen 5 – 10 meter från stickväg medan i behandlingarna med 20 meters metoden så var skadorna koncentrerade nära stickväg. Skördarförarna upplevde mer problem med 20 meters metoden då man saknade möjligheten att skapa sig luckor där träden och virket kunde hanteras. Man var istället hänvisad till att lägga virket utmed maskinerna i stickvägen vilket försvårade arbetet. Detta syntes även i statistiken, dock ej signifikant, där andelen skador orsakade av kranarbete var högre med 20 meters meto-diken som en följd av svårigheterna med hanteringen av virket. Skadenivån påverkades dock inte av detta sett till helheten. Skadenivån om 4,7 % innebär i det långa loppet att skadenivån kommer att ligga i intervallet 16 – 28 % skadade stammar. Detta kan jämföras med 20 – 30 % i konventionellt trakthyggesbruk utan hänsyn taget till möjligheter att påverka skadebilden. Den långsiktiga nivån på skadorna är viktig då blädningsbruket innebär att marken är kontinuerligt beskogad. Slutsatsen dragen av denna studie är att en avverkningsmodell med relativt lågt uttag där skördarförarna får frihet i utförandet troligtvis är att föredra när man vill minimera skadorna. About 1.7 – 1.8 million hectares of Sweden’s productive forest is considered to have long continuity and thereby housing many endangered species depending on continuity. The bigger part of this forest is or is about to become formally protected or voluntarily excepted from large-scale forestry. However, about 200 000 – 400 000 hectares of this forest type is not excepted from large-scale forestry. The Swedish Forest Agency is thereby looking for silvicultural methods suitable for this kind of forests. Two well-tried methods is selection harvesting and natural regeneration under an overstorey. The purpose of this study was to investigate if the damage on the residual stand after mechanized selection harvesting is of a significant nature. A high level of damage would make it harder to accept the use of selection harvesting on a larger scale, with the aspect on the residual stands quality. The risk of using selection harvesting comes from the fact that damage, both mechanical and secondary as decay, will remain in the stand for a long time. Stand data was collected from two stands divided in two blocks each. In each block two different selection harvesting methods were used, 20 meters strip road spacing and 40 meters strip road spacing in order to investigate if there was any difference when handling big trees outside the strip road area. The data collected where analyzed for significant connections between stand data (such as stem/ha, volume/ha and strip road area before and after selection harvesting) and damage or significant connections between method and damage. The study showed that the damage rate was low, 4.66 % with an average harvest removal of 16.6 % of initial volume. The damage rate was low compared to earlier studies. There was no difference between the two methods used. The only significant connection found was the distance of the damage in relation to the strip road (p = 0.0025). The average distance was greater, 6.1 meters, with the 40 meter strip road spacing method compared to 3.6 meter with the 20 meter strip road spacing method. The drivers stated that the 20 meter strip road spacing method was a more difficult method to use because of the trouble occurred when processing the timber, they were forced to place the timber along the machines in the strip road area which caused problems for both the harvester and forwarder driver. This did not affect the results of the study