Människans acceptans av radikala operativa ingrepp och sjukdomsbehandlingar på hund

Syftet med examensarbetet var att undersöka hur olika yrkesgrupper skiljer sig i acceptans inför olika radikala operativa ingrepp och sjukdomsbehandlingar på hund närmare bestämt tumörbehandlingar, pacemakeroperationer och amputationer/rullstolsanvändning. Data samlades in genom en enkät som delades ut till sjuksköterskor och djursjukvårdare i sydvästra Sverige och svarsfrekvensen blev 80 % respektive 57 %. Enkäten bestod av fem allmänna frågor och tre frågor som illustrerade foton med olika ingrepp på hund. VAS- skala (Visuell Analog Skala) användes för att bedöma graden av acceptans på respektive ingrepp då den var lämplig vid beskrivning av känslor. Acceptansvärdena bearbetades som kontinuerliga värden mellan 0 (inte alls acceptabla) och 1 (helt acceptabla). Data analyserades med t-test för att se om det fanns någon signifikant skillnad i acceptans för de tre typerna av ingrepp mellan yrken, mellan hög och låg ålder och mellan lång och kort erfarenhet. Resultatet visade signifikant skillnad när det gällde amputation både mellan yrken (p-värde 0,034) och mellan hög och låg ålder (p-värde 0,004). Ingen signifikant skillnad fanns mellan lång och kort erfarenhet. Sjuksköterskor stod för den högre acceptansen vid jämförelse mellan yrken. Möjligtvis beror detta på att amputation kan antas vara betydligt vanligare hos människor än hos hundar. De som sett att dessa ingrepp och hjälpmedel fungerar bra för människor kanske också drar slutsatsen att det kan fungera även på hundar. Yngre personer hade högre acceptans när det gäller amputation jämfört med äldre personer. Detta kan handla om en generationsfråga. Troligtvis är de yngre i vårdyrkena relativt nyutbildade och de får med sig den nyaste tekniken och forskningen som utvecklingen gett respektive vårdinriktning. Därför kanske man är lite mer öppen för den avancerade vård som faktiskt utövas inom djursjukvården idag