Mätning av grotflis

Handeln av grotflis, flis från grenar och toppar vid slutavverkning, har ökat kraftigt under de senaste åren. Inmätningen sker vanligtvis vid mottagningsplatsen och betalningen sker vanligen utifrån energiinnehåll med uppgift om fukthalt. Syftet med denna studie har varit att jämföra olika mätmetoder för grotflis som bygger på volym, vikt och olika sätt att uppskatta fukthalten. Den metod som antas som facit bygger på 10 prover per container vilket innebär 30 prover per leverans. Detta ”facit” har jämförts med sex alternativa sätt att beräkna lassens energivärde. En av metoderna är den som tillämpas av VMF Syd och en annan är en metod som bygger på en finsk modell att uppskatta fukthalten. Studien är avgränsad till 44 leveranser grotflis, i huvudask från barrträd, under vinter och sommarförhållanden och transporten har skett i ekipage om tre fliscontainrar. Medelfukthalten för de vinterkörda leveranserna bestämdes via 10 prov per container, LNU/SLU, till 39,3 % medan VMF Syd uppmätte en medelfukthalt på 38,7 %, via den finska metoden uppskattades fukthalten för de vinterkörda leveranserna till 45,5 %. Medelfukthalten för de sommarkörda leveranserna bestämdes av LNU/SLU till 27,9 %, av VMF Syd till 27,0 % meden uppskattningen via den finska metoden gav en medelfukthalt på 30 %. De vinterkörda ekipagen hade enligt det antagna facit, LNU/SLU, ett energiinnehåll i medeltal på 104,2 MWh medan energiinnehållet enligt fukthalten från VMF blev energiinnehållet i medeltal 105,7 MWh och då fukthalten bestämdes med den finska metoden blev energiinnehållet i medeltal 90,8 MWh. För de sommarkörda leveranserna blev energiinnehållet i medeltal 110,8 MWh enligt LNU/SLU, 112,5 MWh enligt VMF Syd och 105,7 MWh enligt den finska metoden. När det gäller de olika mätmetoderna visade det sig att M6, energivärde direkt ifrån mätsedel, var den bästa med en kvotspridning på 6,4 % i jämförelse med antaget facitvärde beräknat enligt LNU/SLU. Anledningen till detta är att denna mätning baseras på av fukthalten och beräknat effektivt värmevärde för varje enskild leverans medan de andra bygger på ett beräknat ”erfarenhetstal” för energiinnehåll per ton respektive per m3s för leveranserna i studien. Om mätningen istället baseras på erfarenhetstal istället för fukthaltsmätning visar resultaten att volymmätning ger en mindre kvotspridning, runt 10 %, jämfört med viktbaserad mätning där kvotspridningen hamnar på ca 17 % jämfört med facit. Fukthaltsmätning enligt den finska metoden ger en kvotspridning på ca 15 %. Volymminskningen under transport för alla leveranser i studien uppmättes i medeltal till strax över 2 % och resultaten visar också att den största volymminskningen, ca 70 %, sker redan under de första kilometrarna. Skillnaden mellan VMFs volymmätning och den mer noggranna volymmätningen utförda av LNU/SLU visade sig vara endast 0,5 %. Men då lassen krattats för att möjliggöra denna mätning har även VMFs inmätning förenklats