Funktioner för att skatta höjdtillväxten i ungskog

Som ett led i den landsomfattande konsekvensanalysen SKA 99 har tillväxtrutinerna för ungskog, ingående i Hugin-systernet, kompletterats med nya höjdtillväxtfunktioner för tall, gran och björk. Förutsättningarna för virkesproduktion förändras oavbrutet. Modeller som skall prognostisera virkesproduktionen måste därför efter hand förnyas och nya faktorer beaktas. I den nya skogspolitiken järnställs miljö-och produktionsrnålen, vilket innebär ett ökat behov av att skatta den framtida beståndsutvecklingen givet olika typer av skötsel. En observerad effekt av detta nya skogsbruk är att beståndsanläggning genom naturlig föryngring och skärmar i olika former har ökat. Vidare har naturvårdshänsynen inom skogsbruket inneburit ett ökat sparande av naturvårdsträd, ökad andel kantzoner samt ändrade röjningsinstruktioner. Detta leder sammantaget till en ökad variation i samband med föryngringsavverkning avseende höjd-, diameter-, ålders-och trädslagsfördelningar i bestånden. I föreliggande arbetsrapport redovisas nya höjdtillväxtfunktioner för enskilda träd av tall, gran och björk tillämpbara i höjdintervallet 2-8 meter baserade på material från Hugins ungskogs­ undersökning (Elfving 1982). Funktionerna utgör ett komplement och tillägg till tidigare höjdutvecklingsfunktioner för ungskog i Hugin-systemet och har utarbetats i anslutning till den landsomfattande konsekvensanalysen-SKA 99. De nya funktionernas viktigaste egenskaper är att: • konkurrenseffekter till följd av överståndare och kanteffekter beaktas. • temperatursumma och variabler för de primära ståndortsfaktorerna används, i stället för ståndortsindex, för att beskriva ståndortens bördighet. Viktiga resultat från arbetet med de nya höjdtillväxtsambanden är bl. a. att: • konkurrenseffekten av överståndare på den uppväxande ungskogen beskrivs väl av en variabel för summa höjdkvadrat för överståndarna (Σh²) på provytan. Utförda produktionssimuleringar resulterade i drygt 5% produktionsnedsättning i den nya skogen vid lämnande av lO överståndare per hektar utspridda över arealen, • residualstudier och produktionssimuleringar indikerar att de nya höjdtillväxtfunktionerna ger en något högre höjdtillväxt för tall och björk medan höjdtillväxten för gran skattas lika järnfört med dagens höjdutvecklingsfunktioner i ungskog (Elfving 1982), • i utförda avverkningsberäkningar för Västernorrlands-och Hallands län leder de nya tillväxtfunktionerna till drygt en procentenhets högre "mertillväxt" under en 100-års period jämfört med de hittills tillämpade ungskogsrutinerna