Sveriges skogsmarksarealer enligt internationella ägoslagsdefinitioner

Vid redovisning av resultat från regionala, nationella eller internationella resursinventeringar brukar en uppdelning av arealer på ägoslag göras. Att definiera vad termen ägoslag står för är inte helt lätt. En viktig komponent i begreppet anknyter emellertid till markanvändningen. Följaktligen särskiljs ofta skogsmark från jordbruksmark och bebyggd mark. Ägoslag åsätts dock även utifrån andra kriterier än markanvändning och normalt urskiljs flera olika typer av impediment, t.ex. myrimpediment och bergimpediment Någon enkel definition av vad som åsyftas med ett ägoslag är därför svår att ge. Begreppet kan snarast sägas spegla vad som uppfattas som en första naturlig uppdelning av land-och vattenarealerna i olika kategorier. Ägoslagsdefinitioner skiljer sig åt mellan olika länder. Detta gäller i allra högsta grad ägoslaget skogsmark. I de Nordiska länderna definieras skogsmark i huvudsak efter produk­ tionsförmåga (och markanvändning), medan begreppet i flera andra länder utgår från kronslutenhet (Köhl, m.fl. 1997). Även om klassificeringsgrunderna är desamma skiljer sig ändå de exakta definitionerna ofta åt. Således räcker det t.ex. med 5% kronslutenhet för att ett område ska räknas som skogsmark i Spanien, medan motsvarande krav i Österrike är 30%. I Sverige gäller som bekant att skogsmark är sådan mark där produktionsförmågan överstiger l m3sk/ha,år samtidigt som marken inte i väsentlig utsträckning används för andra ändamål. (Enligt skogsvårdslagen inräknas även olika former av skyddsskogar, även om produktions­ förmågan är mindre än l m3sk/ha,år.) I samband med internationella jämförelser och t.ex. ratificering av konventioner är det ett betydande problem att definitioner av begrepp skiljer sig åt mellan olika länder. Detta gäller inte minst begreppet skogsmark. FAO (och UN/ECE) har emellertid i anslutning till sina återkommande uppskattningar av tillståndet i världens skogar -Forest Resource Assessment 2000 (FRA2000) är den senaste -utarbetat riktlinjer som ska kunna användas globalt (Anon 1997). Dessa återges i fullständig form i appendix l och i sammanfattad form nedan: • Skogsmark (jorest) är sådana områden som har potential att bära träd med en samman­ lagd krontäckning om minst 10% och en höjd om minst 5 meter. Mark som i huvudsak används för jordbruk ingår ej och ett område måste vara minst 0.5 ha stort för att räknas med. • Träd- och buskmark (other wooded land) är sådana områden som har potential att bära minst 5 meter höga träd med en krontäckning i intervallet 5-10%, samt områden som har en krontäckning av träd-och buskar om minst 10% men ej klarar kraven för skogsmark. Mark som i huvudsak används för jordbruk ingår ej och ett område måste vara minst 0.5 ha stort för att räknas med. I Sverige genomfördes under 1998 en landsomfattande uppskattning av skogsmark respektive träd-och buskmark, enligt FRA2000s definitioner, i Riksskogstaxeringens (RTs) regi. Avsik­ ten är att momentet ska finnas kvar även fortsättningsvis i RT. Den inventering som genom­ fördes omfattade emellertid inte reservat med restriktioner för skogsbruk och inte heller fjäll­ regionen. De senare områdena täcks dock översiktligt, dels av en studie av Löfgren (1998)­ där fjällområdet samt reservat ovan gränsen för svårföryngrad skog taxerades i kartor och flygbilder - dels av en särskild reservatsinventering som genomfördes som ett särskilt moment inom RT vid mitten av 90-talet. Syftet med den aktuella arbetsrapporten är att redovisa arealerna skogsmark respektive träd­ och buskmark i Sverige på basis av data från RT 1998. Dessa uppgifter kompletteras med resultat från Löfgren (1998), samt från den särskilda reservatsinventeringen för att totala arealer på landsnivå ska erhållas. Härutöver redovisas, i appendix 2, resultaten från multivarlata databearbetningar som utförts i samband med ett internt kompetensutvecklings­ program Eftersom flera av dessa bearbetningar innebar klassificering av ägoslag förlades redovisningarna till den aktuella arbetsrapporten