Ras och skador på ekonomibyggnader på grund av snölast vintrarna 2009/2010 och 2010/2011

Vintrarna 2009/2010 och 2010/2011 inträffade i Sverige ett större antal takras och takskador orsakade av snölast. Lantbruksbyggnader var inte undantagna. I föreliggande rapport redovisas det arbete som genomförts vid Lantbrukets byggnadsteknik (LBT) med att kartlägga omfattning av lantbruksrelaterade skador och orsaken till dessa samt ge förslag på åtgärder att reducera riskerna för framtida skador. Detta har skett genom att studera och sammanställa rapporter från inträffade skadefall, intervjua drabbade fastighetsägare samt att integrera och samordna arbetet med parallella projekt rörande takskador utanför lantbruket som genomförts vid Sveriges Tekniska Forskningsinstitut (SP), Lunds Tekniska Högskola (LTH) och Skanska. Under de aktuella vintrarna fick försäkringsbolagen in drygt 3000 anmälningar rörande skador på tak orsakade av snölast. Av dessa menade man att ca 60 % rörde lantbruksbyggnader. Det skulle innebära att ca 2000 ekonomibyggnader med anknytning till eller med ursprung i lantbruket drabbades. I siffran ingår gamla, avskrivna byggnader samt byggnader som enbart varit avsedda för temporärt bruk men som ändå fått stå kvar under en längre tid och då kommit att ingå i det försäkrade byggnadsbeståndet. Det finns inget som tyder på att det skulle ha blivit någon väsentlig förbättring om lantbrukets ekonomibyggnader hade varit bygglovs- eller bygganmälansspliktiga. I t.ex. Danmark är det bygglovsplikt även för lantbruksbyggnader men också där inträffade ett stort antal ras och skador de aktuella vintrarna. I Sverige råkade även ett stort antal bygglovspliktiga byggnader ut för snötryckskador. Ytterligare slutsatser som kunnat dras vad gäller lantbrukets ekonomibyggnader är: • Majoriteten av de skadade byggnaderna hade bärande stomme av trä. • Normvärdet för snömängden på mark, i respektive snözon, överskreds bara i något enstaka fall för de inträffade takrasen. • Osymmetrisk snölast, snöfickor, sammanbyggnader där snö kan kana ner från hus med högre belägna tak och med större takvinkel samt felaktig skottning innebär ökad risk för ras och skada. • Behovet av att förändra och komplettera formfaktorerna för snölast på tak bör undersökas. Inverkan av takets storlek, geometriska utformning samt effekt av lokala lägivare, t.ex. ventilationstrummor, på taket torde behöva förfinas. • Brister i eller avsaknad av konstruktionsberäkningar förkom på många av objekten. • Skottning av tak måste ske säkert. Praktiska anvisningar för skottning bör tas fram så det t.ex. inte medför att en osymmetrisk snölast uppkommer. • Det förekom okunskap/slarv, både vid bygge i egen regi och vid entreprenad. • Det är viktigt att lantbrukaren som skall bygga inser och skaffar information om sitt ansvar som byggherre. Kunskaper om detta måste förmedlas på alla utbildningsnivåer, från naturbruksgymnasier till universitet. Sådan information bör också spridas via kurser och seminarier riktade direkt till aktiva lantbrukare. Det kan dessutom ske med hjälp av tidningsartiklar och informationsmaterial m.m. • Byggherren måste vid köp och uppförande av gödselbehållare med tak och spannmålssilor noga få specificerat vad taket klarar i form av snö och vind. Detta är speciellt viktigt då byggnaden/byggnadsdelen importeras eller anskaffas från platser med andra klimatförhållanden. Det är då också viktigt att kontrollera med försäkringsbolaget vilka villkor de har för ett sådant tak. • Försäkringsbolagen bör på något sätt ställa tydligare krav på besiktning och kontroll av de byggnader som skall försäkras in. Detta skulle kunna motivera fastighetsägare till ökad noggrannhet vid såväl projektering och uppförande av nya driftsbyggnader som underhåll av de befintliga. Uppfyllda krav skulle också kunna återspeglas i premiesättningen